Tidigare dikter


Februarivår

skaren bär

håller upp

hela världen

(4/2)


Mina ögon


mina ögon

har just lärt sig läsa

lärt sig

stava mörkret

under månens sken

 

mina ögon

har just lärt sig

simma

lämna ytan

genom berg och ben

 

mina ögon

har just lättat från

sin ankarplats

i dyn

begav sig genast emot mörkret

emot skyn

långt därnere

skymtar träden dunkelt

skymtar byn


mina ögon som fått vingar

ben och kropp

lämnar mig allt oftare

för egenmäktiga

visioners skull

ser mig själv nu

gräva som en

mullvad

i den dystra

verklighetens
 
mull

(19/1)


Januari
frusna druvor
på mitt bord
de smälter sakta
i min mun
redan vin vordna
isvin


(19/12)




Grått, grönt

grågrönt grått

frosten vissnar bladen blott

täcker knappast marken

snön en vintergäst

man ser

säkrast norr om Kvarken

(13/12)


Nu vet jag


 

Du behöver inte längre gömma dig

 

bakom alla dessa dimridåer

 

fraser

 

som klingar lika falskt idag

 

som hedersmannamässigt då

 

för nu vet jag

 

och vetskapen behöver inga ögon

 

för att se vad du har gjort

 

den behöver inga rörliga bilder

 

i televisionens kanal två

 

för att visa mig

 

hur fel du har

 

den behöver inga bekräftelser

 

inga bevis på sin egen

 

lödighet

 

den kom till mig på natten

 

väckte mig utan att jag vaknade därav

 

nu vet jag

 

och vetskapen gör mig inte gott

 

ska du veta



(7-12-05)

Man borde inte få

Man borde inte få gå
så här ansvarslöst
nynnande på gatorna
lyssnande på takdroppet
och skvalandet i brunnarna

man borde tvätta bilen

man borde inte få sitta
så här ansvarslöst
vid sitt köksbord
helt overksam
med en hund vid sina fötter
och en strimma sol som faller in

man borde tvätta fönstren

man borde inte få vandra
så här ansvarslöst
i den här skogen
och inte borde man
få campa heller
och inte låta bli
att göra av med pengar
på semestern

man borde bo på hotell

(29/11-05)



Vinter
Snökristallerna
bäddar åt varandra
i tallarnas kronor
Snart hör de
västanvinden komma
känner den rista
i grenarna
att skaka dem nedåt
mot jorden
De längtar

(23/11)




Vem vet


Vem vet
kanske barndomens finaste minne
blir det han minns från idag
när vi gick ut
och spelade bandy
han och jag

han stod i mål
med benskydd
hjälm och plockhandske på
det var is
och barmark
och kallt
december var fuktig och rå

vi cyklade till och från banan
han var tio
jag fyrtiofem
vet vet om han kommer att
minnas
men jag minns
hur vi cyklade hem 

(v.46)


© Gunnar Westling 2005-2006