Jag använder mig av en tjugogradig skala för att uttrycka kvaliteten på vinerna jag dricker och provar. Eftersom jag använder mig också av halva poäng så har skalan 40 steg. Är det verkligen nödvändigt?, kan man fråga sig.  Är det rimligt att säga att ett visst vin som får 15 poäng är sämre än ett annat som får 15.5? Är det verkligen någon skillnad i kvalitet på dessa viner? Ja, jag tror att det är rimligt att påstå det. Liksom ögat kan urskilja hundratals färgnyanser kan vårt luktsinne förnimma en mängd olika dofter. Och liksom en van musiklyssnare uppskattar en viss orkestrering mer än en annan, uppskattar en van vinprovare/vindrickare ett specifikt vins olika subtila kvaliteter mer än ett annats.

Därmed inte sagt att värdet är konstant på något sätt. Naturligtvis inte. Vin är ett levande livsmedel, det förändrar sig och utvecklas hela tiden. Hur vinet smakar i en viss flaska behöver inte gälla för nästa, trots att innehållet i flaskorna borde vara i stort sett identiskt, eftersom det är samma vin. Det är inte heller så att alla tycker likadant. Men om jag jämför med mina närmaste vinprovarvänner, så brukar vi oftast vara ganska så överens om kvaliteten på ett visst vin, rätt ofta hamnar vi t.o.m. på exakt samma nivå i poängsättningen. Det är bara när det blir fråga om att bedöma den framtida potentialen hos ett idag alltför ungt vin som det krävs mer än bara en tränad gom. 

Hur kommer allt detta sig? Ja, det är inte bara så enkelt att man har provat länge tillsammans och har ungefär samma erfarenheter och samma smak, även om det helt visst spelar in; man vet att det finns ganska stora kulturella skillnader i vinbedömning mellan olika länder.  

Icke desto mindre bedömer man över hela världen viner efter i stort sett gemensamma och ganska strikta bedömningsgrunder, åtminstone om man eftersträvar en professionell bedömning. I denna ingår, kortfattat, att bedöma vinets komplexitet, intensitet eller koncentration, fruktinnehåll, längd och balans. Sedan tillkommer något som kanske är mer subjektivt, nämligen ett vins harmoni eller skönhet. Här kan kulturella skillnader spela in, exempelvis vet man att framför allt amerikaner har en mycket större tolerans för ekighet i vinet.

När bedömningarna skiljer sig åt på ett mer avgörande sätt, så brukar det nästan alltid vara frågan om röda viner som antingen är mycket unga och därför knutna och svårbedömda, eller tanninrika lagringsviner som hamnat i en svacka på väg mot mognad. En hög tanninnivå kan då hålla fruktigheten i ett stramt och nästan kvävande grepp, innan vinet kommer i balans och når sin mognad. Också när det gäller unga kraftfulla vita viner finns ibland en förvånande brist på samsyn vad gäller kvaliteten, även hos våra vanligaste inhemska vinprovare. Det någon finner kraftfullt och utvecklingsbart förefaller klumpigt och överekat för en annan. 

Mina egna kvalitetsbedömningar baseras naturligtvis på hur vinerna smakar idag, men de innefattar också ibland en förutsedd utveckling hos ett vin som kanske är inne i en svacka eller ännu är mycket outvecklat. Detta gäller högklassiga viner som fortfarande kan utvecklas på flaska, inte merparten av allt vin som man dricker, som oftast är så bra som det har förmågan att vara, och knappast utvecklas vidare. Är vinet svårt att säkert kvalitetsbedöma brukar jag sätta poängen aningen lägre än jag tror att det kan uppnå och därefter ett plustecken.

Poängskalan jag använder är den 20-gradiga som bl a Föreningen Munskänkarna använder. Dock kan väl sägas att jag är något mer generös med poängen än Munskänkarna, dock inte på långa vägar lika generös som t ex Jan Samuelson (Gourmet, Aperitif) eller Anders Röttorp, som strör 17-poängare runt sig, och dessutom påstår att världsklass börjar nå’nstans där (gör Samuelsson alltså!). Jag umgicks tidigare mer intensivt med den företrädesvis amerikanska 100-poängsskalan, skapad av Robert Parker och använd av bl a tidningarna Wine och Wine Spectator. Till varandra förhåller sig dessa skalor, enligt min mening, så här:
 

100-poängsskalan = 50-100p.	20-poängsskalan = 0-20p
75p = medelmåttigt vin utan fel eller uppenbara förtjänster	= 10 p
80p = Bra vin	= 12 p
85p = Mycket bra vin	= 14 p
90p = Utomordentligt vin	= 16 p
95p = Enastående vin av världsklass	= 18 p
100p = De allra största vinerna i sina bästa årgångar!	= 20 p

Enkelt och logiskt, eller hur? Och lätt att översätta mina poäng till 100-skalan för den som är road av det. De flesta viners poäng brukar hamna mellan 12 och 17, där den förra poängen står för ett gott men opretentiöst vin och den senare för ett mycket högklassigt.