|
Barolobrevet no 6 Febr.-mars
2007. |
| Fyra nebbioloviner gick till
provning denna månad. Tre av dem var regionala varor som bara
finns/fanns att köpa i Stockholms län. Synd att dessa
underbart goda och riktigt prisvärda viner ska vara så
svåråtkomliga för den majoritet svanskar som inte bor
i Stockholm. Man får passa på när man har ärende
dit, eller kanske snylta på vänner och bekanta som ska till
huvudstaden. Be dem om en liten tjänst: kan inte du...? |
 |
| Denna månads producent har
förekommit flitigt i Barolobrevets korta historia. Domaine Paolo
Scavino drivs av Enrico och hans dotter Enrica Scavino och deras viner
hör till de högst skattade i den moderna skolan. De gör
tre toppcuvéer från enstaka vingårdar, Cannubi, Bric
del Fiasc och Rocche del Annunziata, den senare oftast som en riserva
med extra lång lagring innan den släpps, samt en blandad barolo,
Carobric. Men mer om det nedan. Jag ska bara tillägga att
just Bric del Fiasc är ett av de få viner som jag har
försökt köpa i varje årgång. |
 |
| Denna månad ska vi
också titta lite närmare på Monforte d'Albas
vingårdar och producenter. En av dessa är Josetta Saffirio,
som var en firad producent mellan 1985 och 1992 men så
plötsligt försvann från scenen. I sju långa
år varade bortovaron, men så tog Josettas dotter Sara vid
och från 1999 är det denna unga, kvinnliga vinmakare som
driver denna lilla kultproducent framåt. Jag var nyligen på
en provning i Stockholm där vinerna från Josetta Saffirio
och Massolino presenterades. Mycket spännande. Men mer om det i
ett kommande nummer av Barolobrevet. |
 Upplev italienska viner i en lantlig och genuin miljö |
| Februari månads recensioner
av
nebbioloviner på Systembolaget. Vinerna presenteras i
den ordning
de provades den 14 februari. (NS =
Normalsortimentet, BS= Beställningssortimentet, BSreg =
Beställningssortimentet, regional vara). Samtliga viner utom det
första och det sista fick ca 2 timmars luftning i karaff innan de
provades. Det sista vinet kom från den redan provade flaskan
från provningen den 5/10, upphälld på en mindre
flaska, och provades av mig några dagar innan huvudprovningen.
|
GW
Språktjänst
Översättning/Korrektur
Kombinerar fackkunskaper med
känsla för språkliga nyanser och kommunikation
Kontakt0491-775 36, 070-617 75 36 |
| Barbaresco
Canova 2002 (Ressia). Knappt medelmörkt röd. Doft som
utvecklar sig ganska snabbt i glaset trots ingen dekantering av detta
vin. Röda bär och begynnande mognadstoner med viss ton av
tjära och en fin blommighet, rosor? Förblir något
mindre djup och mindre fruktig än 2003:an. Rätt koncentrerad,
lite sträv, halvlång smak med viss fruktsötma och lite
torra tanniner. Känns rätt elegant men aningen kort och
förhållandevis lite tunn. Efter längre luftning som
bottenskyla i flaskan har smaken tagit sig samman och känns mer
balanserad och helgjuten, med både frukt, ganska bra längd
och balans. Bra för årgången. Drick nu-2010. BSreg 88757 177:- 15-15,5p.
Slutsåld; har ersatts av nedanstånde vin. |
 |
| Barbaresco Canova 2003 (Ressia).
Knappt medelmörkt röd med viss mognadston. Bra, mycket
positiv doft med rätt djupa frukttoner och fin komplexitet av
tjära/lakrits, viss fatton. Rätt fyllig, mjuk, lång och
koncentrerad smak. Fin längd och eldighet i slutet, liksom ganska
rejäla tanniner, som dock är väl gömda i frukten.
Kan drickas nu-2013. BSreg. 88757
177:- 16p. Ett fyndmässigt vin som tyvärr bara
säljs regionalt i Stockholmstrakten. Beställ till
lämplig butik några dagar innan du ska till Stockholm, om du
inte råkar bo där. |
 |
| Barolo
Capalot 2000 (Crissante Alessandria). Medelmörkt röd
(knappt) med någon mognad. Något outvecklad men härligt kryddig, varm, kompakt doft som något ovilligt ger ifrån sig toner av nya fat, tobak, mörka bär, choklad. I smaken finner man också mörka bär och fin fyllighet, bra fruktkvalitet och mjuka, silkiga, riktigt fina tanniner, samt bra längd. Riktigt bra! Ett oerhört attraktivt vin från La Morra med härlig balans och längd. Drick nu-2011. BSreg. 88322 264:- ¤¤¤¤ 16,5p. Också detta är ett regionalt vin som bara säljs i Stockholms län. |
 |
| Valtellina Sfursat 5 stelle 2003
(Nino Negri). Röd färg med någon mognad,
medelmörk. Lite outvecklad doft med kryddig/gräsig ton,
även en spännande men svårdefinierad blommig ton och
eucalyptus. Lång, koncentrerad, eldig smak i bra balans, riktigt
lång, ännu ung men redan mycket bra, blir nog ännu
bättre. Drick nu-2012. NS 97429
364:- ¤¤¤¤
17p+. Det här är ett vin jag imponeras av men inte älskar. Trots dess odiskutabelt höga kvalitet finner jag det lite för opersonligt och uppumpat. Hög alkohol ger mer kraft än finess. Det är ett vin att dricka ganska ungt, om man ska tro på den i förtid åldrade 97:ans öde. |
Firman
Nino Negri får alltid mycket beröm för sina viner i
Vini d'Italia del Gambero Rosso. Den på amaronevis av torkade
druvor framställda Sfursat 5 stelle
är deras prestigecuvée
och
den närmast prenumererar på utmärkelsen "Tre bicchieri". Deras standardsfursat brukar också ibland finnas i det svenska sortimentet (rec. förra månaden) , annars är de i Sverige mest kända för sin utmärkta Valtellina superiore Le Tense Sassella. |
| Barolo
Bricco delle Viole 2000 (G.D.Vajra). Medelmörkt röd.
Djupt fruktig, ljuvlig, komplex doft med mörka körsbär,
skogshallon, brödkryddor, återigen ett stänk av vanilj
och en massa andra nyanser jag inte kan särskilja. Fyllig, rik och
kraftfull smak, ännu något kompakt med en eftersmak som
är eldig och outvecklad men efter viss luftning påfallande
lång, fortfarande stram och mycket tillfredsställande. Visar
nu med eftertryck att den kommer att vara värd minst
¤¤¤¤ 17p med lite lagring.
Artikelnr BS 88624 383:- (Se
också barolobrev no 2, oktober-06) |
| Månadens viner sedda
från Gambero Rosso's/Vini d'Italia's horisont: Barbaresco Canova 2002 Ej bedömd Barbaresco Canova 2003 Ej bedömd Barolo Capalot 2000 Ej bedömd Sfursat 5 stelle 2003 Tre bicchieri Barolo Bricco delle Viole 2000 Tre bicchieri |
| Vinbiblioteket Château Musar 1988. Samma flaska som nedan, vars rest hälldes av och korkades igen. Nu: Ljust brunröd, mycket mogen färg, men levande. Fin, riktigt mogen, finessig doft, med rostade toner, kaffe, tobak, läder, ceder, samt en aning röda bär. Avrundad, frisk, livlig smak med fortfarande bra frukt och balans, nästan inga tanniner men bra syra och god längd. Den sista munnen vin har utvecklat än bättre längd. ¤¤¤ 16p. Överraskande bra för mig, som smakat flera äldre Musarbesvikelser på senare år. Château de Pibarnon 1997. Också denna flaska provades för ett tag sedan, se provningsarkivet för jmf. Ung, medelmörk purpur. Fint fruktig, bärig doft med inslag av blommor och citrus, stillsamt originell utan alla "brettiga" inslag. Rik, fyllig, välbalanserad, mycket fruktig, lång, bra smak, mjuka, måttliga tanniner och även här en hög, elegant överton i den livliga fruktigheten. Klass. ¤¤¤ 16p. Middagen med det oslagbara temat I höstas insåg jag plötsligt en dag att det gick att få tag på samma vin i tre olika, ja oerhört skilda årgångar på beställningssortimentet. Det var Grüner Veltliner från vingården Achleiten producerad av Freie Weingärtner Wachau i de tre årgångarna 2005, 1996 och 1976! Härom dagen var det dags när närmaste vinvännerna kom på besök; vi skulle prova dessa raringar, och de skulle gissa! Hur det gick? Tja, inte så bra för deras vidkommande... Men vinerna och provningen uppskattades! (10/3-07) Domäne Wachau Grüner Veltliner Achleiten 2005. Ljust gröngul, koldioxidbubblor vidhäftar. Lätt pepprig doft med en aning stram frukt; grape? Mycket god, frisk, fruktig, riktigt fint balanserad smak, lätt grapeton, honung, verkligen fin. Dessutom rätt bra längd! ¤¤¤ 15,5p. Grüner Veltliner Weissenkirchner Achleiten 1996. Gyllengul, koldioxidbubblor. Utvecklad, stor, mogen doft, även lite "oljig", drag av exotisk frukt. Fruktig, mogen, rätt fyllig smak, lite lägre syra än föregående, fortfarande bra frukt som känns lite syrlig. Rätt bra längd här också. ¤¤¤ 15p. Grüner Veltliner Spätlese vom Ried Achleiten 1976 (WGS Wachau = dagens Freie Weingärtner). Fylligt bärnstensgul. Mogen, fruktig, komplex doft med fina trädfrukter, exotisk frukt, svamp, mineral, blomsteräng, botrytis. Andra deltagare hittar brysselkål och muscovadosocker. Fylligt och moget i smaken, viss restsötma, halvtorr, ganska lång smak med mjukhet och balanserad syra. Riktigt gott, fantastiskt vitalt. ¤¤¤ 15,5p. *
Vi närmar oss den heliga graalen - Barolo Lazzarito 1982 (Fontanafredda) (1/3-07). Ljust läderfärgad, tawny. I mitten levande rödbrun färg. Efter upphällning först ingen frukt, men tryffeldoften kommer snart och blir eftersom helt oemotståndlig. Smaken får också lite frukt och liv i sig, har faktiskt fortfarande lite eldig längd när den väl fått luft, och vinet är värt 15p, mest för sin himmelska dofts skull. Den gör mig bara så lycklig! Jag höjer till 15,5p. (Morg. 2/3) Vinet varmare nu, har luftat länge (med korken i flaskan). Nu inte lika expressiv i doften, men smaken är mer utvecklad. Fortfarande rätt bra frukt, en del kvarvarande tanniner och viss intensitet. Intrikat och tankeväckande kryddig/örtig/jordig avslutning på den rätt långa smaken, med spännande mineraltoner och lite beska. Doften kommer igen med ökad luftexponering och visar härlig läder- och tryffelkaraktär med kryddiga inslag och även drag av riktigt mörk choklad. Ur det tömda glaset doftar det kryddigt med drag av curry! Verklig komplexitet som får en att vilja ta bara ett litet glas till och ett till... 16p, vilket smaken i sig inte motiverar (snarare 14-15p där). (Kv. 2/3). Efter 24 timmar med kontrollerad lufttillförsel är den definitivt värd ¤¤¤ 16p. Har nu fått ökad fyllighet och frukt och blivit riktigt god! Inte ens åldrad, bara mogen! Fantastiskt. Jag som trodde att det här vinet var 10 år efter sin höjdpunkt, nu är jag inte så säker på det längre. Château Poujeaux 1999. Relativt mörkt röd med viss blåton. Fin men fortfarande ganska ungdomlig doft med svartvinbär och cederträ, inte mycket utveckling. Lite stram och sträv smak, ungdomlig och fruktig men idag inte generös eller lång i smaken, snarare ett löfte än ett fullgånget vin. Kanske dekantering kunde ha hjälpt? Jag trodde denna skulle ha varit längre kommen. ¤¤¤ 15p+ Chateau Musar 1988. Ljust rödorange färg. Stallig, karamellig doft, läder, läckert! Helt mogen men fullständigt vital smak med lagom syra, mjuk och läckert välbalanserad utan intensitet men fortfarande med en del frukt i behåll. Gott! Min bästa Musar-88 på länge. ¤¤¤ 16p. (14/2-07) Tidigare inslag i vinbiblioteket finns här! |
| Provat i övrigt - ett
kvalitetsurval. Bonnaire Brut. Medelgul färg. Brödig, jästig doft med en munvattnande mineralton. Smaken är relativt kraftfull med fin mousse och kvardröjande längd. Mycket god.¤¤¤ 15,5p. 213:- André Clouet Brut. Tämligen gul färg. Tydlig (dominerande) mineralton, viss jästighet, musselskal, våta stenar. Smaken är tämligen kraftfull, rik, fruktig och lång. Ett riktigt gott vin. ¤¤¤ 16p. 239:- Quinta do Ribeirinho Primeira Escolha 2003. Mörkt röd med lite blåton. Fruktig doft med inslag av pinje och färska vegetabilier, grön tobak? Underbar, fyllig, tättvävd, riktigt, riktigt bra smak, ligger kvar länge i munnen. ¤¤¤¤ 16,5/17p. BS 208:- Så bra vin man kan få för dessa pengar. Pouilly-Fumé de Ladoucette 2005. Ljust gröngul. Fruktig, moget grön doft med inslag av tropisk frukt. Mycket bra smak, rik, lång, välbalanserad, fin syrlighet. ¤¤¤ 15,5-16p. 189:- Motiverar sitt pris. (5/3-07). Moulin Touchais 1989. Rikt gul färg. Förförande god och typisk doft med mandel, arrak och lindblom. Smaken är fyllig och lång med perfekt syrlighet och härlig balans. Riktigt bra! ¤¤¤¤ 16,5p. 194:- Detta vin bytte årgång för närmare ett halvår sedan, men vi fick ändå den gamla årgången när vi beställde! Men vi var inte ledsna för det... Barolo Marcenasco 2001 (R. Ratti). Härlig, druvtypisk doft med tobak och fin kryddighet som närmar sig blommighet, torkade blommor. Sträv, lite lättare smak, men bra djup ändå, har potential. Med längre luftning fyller smaken ut ordentligt, blir fyllig med fin intensitet och aromatisk finess. Mjuka, fina tanniner, en excellent La Morra. ¤¤¤¤ 16,5p+ (3/3) Se också recensionen av detta vin i januaribrevet/ barolobrev no 5. Bronzone Belguardo 2004. Björnbär och blåbär i fruktig doft med integrerade fat. Lång, bra smak, elegant med liten strävhet, bra fyllighet och längd. ¤¤¤ 15p 129:- (26/2) Barolo Serralunga d'Alba 2001 (Fontanafredda). Lätt rödbrun färgton, drygt medelmörk. Angenäm men lite diskret doft som dock utvecklar sig i glaset med tobak, rosor. Kraftfull, sträv, lång, men frisk, balanserad, riktigt bra smak. Fin, lång, elegant eftersmak. Verkligen mycket bra. ¤¤¤ 16p+ (26/2-07) Masi Costasera Amarone 2003. Ung, ganska mörk färg med blåröd ton. Diskret och outvecklad doft med ton av torkad frukt och bärkompott. Rik, fyllig, mycket fruktig, lättillgänglig, lång, eldig smak, jättegod men ändå lite enkel och kommersiell och med ett något för högt pris. ¤¤¤ 15,5p. För tidigare inslag i denna avdelning: se Provningsarkivet |
| Gömda skatter! Många viner gör inte mycket väsen av sig eller är inte så kända på grund av liten produktion eller att de inte är på modet. Men där du minst anar det kan storartad kvalitet finnas. Här tipsar jag om "hidden treasures" i det ibland svåröverskådliga utbudet. Jag håller koll åt dig! Vad döljer sig under länken denna vecka? (uppdateras tisdagar) |
| Tipset! (varje vecka
ett nytt
tips)
V.12 87510 Château Fongalan 2003. Det här Côte de Bourg-vinet fanns på Systembolagets normalsortiment förra sommaren, där det relativt fort sålde slut efter goda recensioner. Nu finns det på beställning, och det har inte blivit sämre: Trevlig, bordeauxtypisk doft med svarta vinbär, drag av jord, mineral och en mjuk ekfatston. Bra, avrundad och balanserad smak, inte så intensiv eller kraftfull men med bra balans, trevlig frukt och rätt bra längd. Ett lättdrucket, behagligt och mycket kultiverat vin som man inte tröttnar på. ¤¤ 14,5p. 88:- Tidigare vintips. |
| Veckans länk Veckans goda länk är det trevliga danska nyhetsbrevet Vinavisen som ger en hel del information om vad i vinväg man köpa i t ex Köpenhamn, med veckovisa provningar av danska vinnyheter och en hel del annat. Tidigare länkar |
|
Druvguiden - en
snabbreferens till de flesta druvsorter Över 200 druvor presenteras! |
| Min
kvalitetsskala. (¤) = Enkelt vin, inget att slösa tid på (<12p) ¤ = Riktigt hyggligt vin, dock utan riktig kvalitet (12-13) ( 80-82) ¤¤ = ett gott vin utan pretentioner, men dåligt i b&b-sammanhang (13-13,5) ¤¤ = ett gott vin med uppenbara kvaliteter, medelmåttigt för en b&b (14-14,5) ¤¤¤ = ett mycket gott vin av utmärkt kvalitet (15) ¤¤¤ = ett riktigt bra vin av hög kvalitet (15,5-16, (89-90) ¤¤¤¤ = ett utomordentligt vin av verklig klass (16,5-17) ¤¤¤¤ = ett mycket högklassigt vin, suverän kvalitet (17-17,5) ¤¤¤¤¤ = ett vin i världsklass, enastående kvalitet ! (18-19) ¤¤¤¤¤ = ett vin av legendarisk kvalitet ! (19-20) (98-100) Ett + efter siffran innebär att jag gissar att vinet med lagring kan bli ännu bättre än jag förutspår. |
| De senare årgångarna i
Piemonte, en retrospektiv betraktelse. 1995. Efter en regnig och kall vår följde en varm sommar och höst, vilket bäddade för en god skörd trots allt. Den bedömdes initialt som enastående av vissa bedömare, men har visat sig vara bra snarare än enastående. Barolo och Barbaresco är något ojämna i kvaliteten, vissa producenter nådde toppresultat medan andra gjorde medelmåttiga viner som mognade alltför fort. 1996. Återigen kallt väder, detta år ända fram till sommarens slut, då september och oktober bjöd på ovanligt torrt och varmt väder, vilket gjorde att druvorna hann ikapp och kunde skördas i utmärkt kondition med tjocka skal. Initialt var inte alla övertygade om den höga kvaliteten, men det har visat sig vara en alldeles utmärkt, klassisk årgång med stor lagringspotential. De bästa vinerna har långt kvar till sitt maximum, medan de mindre kan börja drickas nu. 1997. En mycket varm årgång som omgavs med en stor dos "hype" till en början. Sedermera har vinerna visat sig vara mer oregelbundna än man kunde tro. De bästa är exceptionellt fina och fylliga med mjuka, välbalanserade tanniner, medan andra saknar koncentration eller är alltför mjuka i strukturen (låg syra). De kommer nog i allmänhet inte att bli lika långlivade som 96:orna. Gillad av amerikanska vinkritiker. 1998. Återigen en varm årgång , men mer balanserad än -97. Vinerna är inte särdeles kraftfulla, som exempelvis 96:orna, eller så fylliga som årgångarna 1997 och 2000. De har däremot en utsökt balans och harmoni och en ganska klassisk struktur. Barbaresco är i många fall färdiga att drickas. 1999. En ganska sval årgång med en del regn i slutet av säsongen som därför inte ansågs som någon av de bättre i början. Den har emellertid visat sig svara väl mot nebbiolodruvans krav på balanserad väderlek, och har alltmer kommit att framstå som en av de bästa senare årgångarna, med intensiva, komplexa och lagringsdugliga viner i klassisk stil, inte olika de från 1996. 2000. En mycket varm årgång gav enormt fylliga viner med stor koncentration och en lite mjukare struktur än vissa andra år. Många viner är fantastiska, medan andra verkar sakna komplexitet och förmågan att lagras länge. En favoritårgång för amerikanska vinkritiker (särskilt Wine Spectator), medan odlarna själva i allmänhet föredrar 1999 och 2001, liksom de europeiska kritikerna. Barbaresco i allmänhet mindre ojämnt. 2001. Även detta var en varm årgång, men inte så präglad av hetta som 2000 eller 2003. Vinerna är i allmänhet mycket balanserade, komplexa och potentiellt långlivade med livlig, mogen frukt och den "nerv" som ofta saknades i 2000, beroende på högre fruktsyra. De bästa kommer att bli fantastiska, riktiga klassiker. 2002. Sommaren började bra med värmebölja redan i juni, men strax vände allt. Efter våldsamma åskväder som gav skördeskador i juli återkom aldrig värmen, och det regnade flitigt. Vinerna blev anständiga för de odlare som gallrade bland frukten och skördade selektivt. Nästan inga cru-viner i en årgång som var den sämsta sedan åtminstone 1994. 2003. Vad man saknade 2002 fick man desto mer av 2003, nämligen sol och värme. Till övermått. En del odlare skördade innan druvorna nått full mognad, bara för att behålla syran i vinet. Vinerna har blivit fylliga som man kunnat förutse, med stor frukt och lite lägre syra. De är klart bättre än 2002 men hur bra är svårt att idag säga. Har säkert samma slags svagheter som 1997 och 2000. 2004. Denna årgång har ännu inte släppts till försäljning, men rankas mycket högt bland vinproducenterna. Bra väder utan excesser ledde till friska, mogna druvor av hög kvalitet. 2005. Detta år vet jag inte mycket om, men vad som såg lovande ut stördes av regn strax innan skörden, vilket förstörde möjligheterna till en toppårgång. Troligen ändå bra viner från många odlare. 2006. En hel del regn innan skörden även i år, när det annars såg lovande ut. Troligen inte någon toppårgång. |
| Månadens
producent Azienda Paolo Scavino. En av den modernistiska vinmakningens banérförare. Producent av tre berömda Barolo: Rocche del Annunziata, Bric del Fiasc och Cannubi. Gör förutom dessa även en standardbarolo och en blandning av hög klass, Carobric.  Trots att ovanstående vin (Rocche del Annunziata) är deras genomgående bästa och ofta brukar lanseras som en riserva efter förlängd lagring och till högt pris, så är det för den mycket populära Bric del Fiasc de blivit mest kända. Det är från vingården Fiasco i Castiglione Falletto druvorna till detta vin kommer. Det är också där man är baserad trots att några av deras mest kända vingårdar ligger i Barolo (Cannubi) och La Morra (Rocche del Annunziata). Den relativt senkomna barolon Carobric (första årgång 1996) är inte, som man av namnet skulle kunna tro, en blandning mellan druvor från Cannubi, Bric del Fiasc och Rocche del Annunziata. Det är nämligen Rocche del Castiglione nära deras högkvarter som bidrar med druvorna till den, tillsammans med de två förstnämnda cru'erna. Stilen på Scavinos viner är mycket mogen men inte alltför kraftfull, numera oftast med alkoholhalter snarare över än under de uppgivna 14,5 procenten på etiketterna, välbalanserade med tydlig fatton, ofta tillgängliga i sin ungdom, alltid eleganta. Ofta behöver de minst 10 år för att ge sitt bästa. Vinifieringen är modern, med den alkoholiska jäsningen på temperaturkontrollerade inox-tankar (dvs ståltankar) och lagring delvis på nya fat. 12 månader på små nya fat är regeln med undantag för prestigevinet Rocche del Annunziata, som får 16 månader på mediumrostade franska barriquer. Sedan lagras vinerna lika lång tid på stora franska ekliggare innan de buteljeras. I ledningen för firman, som är ett familjeföretag, står Enrico och Anna Maria Scavino med döttrarna Enrica och Elisa. Man investerar i teknik för att alltid ligga i framkanten när det gäller moderna framställningsmetoder, men bekänner sig samtidigt till urgamla traditioner, med "lavorazione organici". Azienda Paolo Scavino är en modern familjeproducent med superba viner. Jag har druckit årgångarna 1993 och 1994 av Bric del Fiasc som mogna och de har, trots mindre goda väderförutsättningar, varit enastående. |
| Vilken
vingård i vilken kommun? Och vilka odlare? Vilka vingårdar hör till La Morra och vilka hör till Barolo? Och vad heter de bästa odlarna i respektive kommun. Vi tar en titt på vingårdarna runt byn Monforte d'Alba denna månad. Monfortes baroloviner anses höra till den lite kraftfullare skolan, men variationen är stor mellan odlarna. Här gör dock flera av de allra mest berömda producenterna sina famösa, traditionella och långlivade viner, bland dem bröderna Giacomo och Aldo Conterno, eller den mer moderne Domenico Clerico, vars viner också regelbundet rankas bland de absolut bästa i Barolo.  Kvalitetsmässigt intressanta odlare i Monforte d'Alba (namn, baroloviner, ung.prisnivå). Gianfranco Alessandria Barolo, San Giovanni Hög prisnivå Domenico Clerico Ciabot Mentin Ginestra, Pajana, Percristina Hög nivå Aldo Conterno Bussia, Cicala, Colonnello, GranBussia Riserva Hög nivå Giacomo Conterno Cascina Francia, Monfortino Riserva Mkt. hög nivå Paolo Conterno Barolo, Ginestra, Ginestra riserva Rel. hög nivå Conterno Fantino Parussi, Vigna del Gris, Sori Ginestra Hög nivå Alessando e Gian Natale Fantino Vigna dei Dardi, Vecchie vigne dei Dardi Medelhög nivå Attilio Ghisolfi Barolo, Bricco Visette, Riserva Fantini Medelhög nivå Elio Grasso Gavarini V. Chiniera, Runcót, Ginestra Casa M. Hög nivå Giovanni Manzone Le Gramolere, Le Gramolere Bricat, Riserva Medelhög nivå Monti Bussia Hög nivå Armando Parusso Barolo, Mariondino, Bussia Rel. hög nivå Ferdinando Principiano Boscareto Rel. hög nivå Podere Rocche dei Manzoni Cappella di S Stefani, Vigna Big 'd Big, d'la Roul Hög nivå Flavio Roddolo Ravera Medelhög nivå Podere Ruggeri Corsini Corsini, San Pietro Rel. låg nivå Josetta Saffirio Barolo, Persiera Medelhög nivå F.lli Seghesio La Villa Rel. hög nivå |
| De Italienska vinguidernas
högsta utmärkelser 2007 Duemilavini Gambero Rosso Veronelli |
| Månadens (värsting) Vi sparar denna rubrik till senare. |
| Visste du? Den högklassiga vingården Rocche del Annunziata i La Morra klassificerades redan år 1194 i den högsta kategorin i den antika ursprungsbeteckningen Marcenasco. Tala om tradition! Än idag görs några av barolos bästa viner här, av bl a månadens producent Scavino, men även av Roberto Voerzio, Andrea Oberto, Giovanni Corino, Rocche Costamagna och Renato Ratti. Den sistnämnde har också kvar ursprungsbeteckningen Marcenasco i namnen på sina viner! |
| VinCitatet:
"Wine lovers are good looking,
intelligent, sexy and healthy" Hugh Johnson |
| Mars månads
viner - tips och funderingar. Mer på lek än
på allvar Jag behöver väl knappast tala för Allegrinis Amarone della Valpolicella 2001. Detta underbara vin har jag druckit i några årgångar från 1988-1995 och min erfarenhet (och smak) är att det är som bäst när det är ganska ungt, 6-10 år. Ni kommer att få se 4800 flaskor försvinna på förvånansvärt kort tid för att vara ett så dyrt vin, liksom den förra årgången gjorde. Corte Sant Aldas Amarone 2001 är ett lika bra köp, fast lite dyrare. Om vi ändå befinner oss i Italien så måste jag nämna att Candido alltid gör mycket prisvärda viner. Kan tänka mig att deras Immensum är väl värd att prova. Annars är det Frankrike som ger mest både bland de röda och de vita denna månad. Clos des Papes är ett av de bästa vinerna från Ch'neuf-du-Pape och har blivit ännu bättre de senaste åren. Glöm allt ni lärt om tunga kraftfulla viner. Det här är finess! Château de Campuget gör goda vardagsviner från Costières des Nimes, och La Sommelière är deras prestigecuvée på ren syrah. Jag smakade 2001:an och den var utmärkt! Denna 2003:a har blivit dyrare och är från en lite svårare årgång, ändå är den säkerligen väl prisvärd. Var får man mest för pengarna när det gäller vitt vin idag? Svar: i Tyskland och Österrike! Det bevisar inte minst månadens fina rieslingviner från de tre kvalitetsproducenterna Bründlmayer, Christmann och Emrich-Schönleber. Observera att den sistnämnda producentens viner lanseras först 15/3. Men var ute i tid, jag tror att riesling håller på att bli populär, även torr, dyr och fin sådan. Prova också fina producenten Schloss Gobelsburgs Gobelsburger Grüner Veltliner, det ska jag göra. Deras prestigeriesling hör till de smarrigaste, och kvaliteten brukar hänga med i alla prisklasser. Från förra månadssläppet kan man konstatera att Zind-Humbrechts Riesling Herrenweg inte verkade vara någon höjdare detta år, den fick minst sagt blandad kritik. Men för mig är inte Zind-Humbrechts viner världens bästa vitviner som en annan inflytelserik vinkritiker är känd för att tycka (sic!) Deras viner kan faktiskt ibland vara tunga och liksom lite stabbiga, inte de eleganta ballerinor en riesling ska vara. För övrigt ska ni titta i beställningssortimentet efter nya baroloviner. Det kom en hel drös i februari, men jag har inte kommit åt att prova dem ännu. Men intressanta verkade de vara! Ettore Germano är en kvalitetstillverkare som brukar göra fina viner, och hans 2001:or är inte särskilt dyra om kvaliteten är som jag tror. Tidigare tips om Systemets månadslanseringar hittar du här. |
|
Vill
du ha Barolobrevets nyhetsbrev i fortsättningen?
Skicka då din e-postadress till mig. Bifoga också ditt namn. |
| Tidigare Barolobrev: Jan.-febr Dec./Jan. November Oktober September Senaste barolobrev hittar du här |