barolobrev04

Barolobrevet no 4 Dec. 2006 - Jan. 2007.

Den här månadsprovningen består till bara hälften av nyinköpta viner. Tre av dem hade alltså platsat under andra rubriker i detta Barolobrev. Men så är det, jag bor i en liten stad där barolointresset är måttligt, och möjligheterna att dela kostnader med andra är begränsade. Och dessutom kunde mina finanser ha varit bättre så här inför julen. Men håll till godo med detta tills vidare. I januari hoppas jag kunna prova La Spinettas Barbaresco Starderi och Nino Negris Sfurzat som just har släppts på beställning. Då ska jag också ta itu med några bortglömda storheter. Förhoppningsvis.
Man hör ofta från Systembolagets sida att deras sortiment är ett av världens största. Att det inte stämmer är allom bekant. Hur det ser ut i Danmark är välkänt för många: ett otal större och mindre importörer lagerhåller ett betydligt större sortiment än i Sverige. Möjligheterna att få vininköpen hemfraktade är goda, och blir inte dyrt om man köper lådvis åt gången. I de större städerna är vinhandlarna och varuhusen välsorterade. Å andra sidan är priserna på kvalitetsviner ofta högre än i Sverige, även om motsatta förhållandet definitivt också råder ibland. Men hur står det till i Norge och Finland? Det tänkte jag ta mig en titt på, och jag har börjat med Norge, som visar sig ha ett av världens absolut största sortiment. Vem trodde det! Redovisningen kommer snart...
Byn Barolo är kärnpunkten i distriktet Barolo. Jag fortsätter min presentation av Barolos vingårdar med denna bys marker och vilka som odlar vin på dem. Bussia hör inte dit, och därför hittar vi inte Aldo Conterno bland odlarna heller. Detta förnämliga vinhus är istället Månadens producent här i Barolobrevet. Två av månadens viner kommer nämligen från detta vinhus. Att ni inte kan köpa något av dem på Systembolaget idag, det får ni stå ut med!	Upplev italienska viner i en lantlig och genuin miljö

December månads recensioner. Vinerna presenteras i den ordning de provades den 11 december. (NS = Normalsortiment, BS = Beställningssortiment) December månads provning omfattade 6 viner, varav 2 kom från normalsortimentet och en från beställningssortimentet, dock från en så kallad vinlåda med dolt beställningsnummer. En var för övrigt en Barbera. Man kan dricka dem också! De yngre vinerna hade fått 2-3 timmars luftning i karaff.	GW Språktjänst Översättning/Korrektur Kombinerar fackkunskaper med känsla för språkliga nyanser och kommunikation 0491-775 36, 070-617 75 36 Kontakt
Barolo Cannubi 1990 (Marchesi di Barolo). Medelmörkt rödbrun färg. Komplex och spännande doft, men kanske aningen diskret, med inslag av kryddor, exotiskt trä och mandelmassa. Frisk, lite torrt sträv smak (upprörd fällning), rätt lång, med skaplig balans och fin eftersmak. God! ¤¤¤ 15,5p Detta vin var klart bättre för 6 år sedan. Drick upp. Såldes på Systembolaget under 1996/1997.	Det här vinet hade en otroligt lång eftersmak för bara sex år sedan, och troddes då ha potential att utvecklas länge. Men så skedde inte. En flaska i somras var knappast ens så här bra.
Barbera d'Asti Superiore Bionzo 2003 (La Spinetta). Ungt röd med blåton. Stor fatkaraktär med djup frukt; kaffe, choklad, blåbär, mörka körsbär. Mycket fruktig, tät, fint balanserad, fyllig smak med en hel del tanniner och relativt hög, fin syra. Lång eftersmak. ¤¤¤¤ 16,5p+ Drick nu-2011. En fruktbomb med en del tanniner som också ger möjlighet till några års lagring. Kanske det blir lite mer finstämt då också. OBS! Detta vin lanserades för ett år sedan, just nu säljs 2004:an (av ungefär samma kvalitet).	En barbera? Just det. För jämförelsens skull hade vi med en barbera också. Det är ju ett piemontevin det också.

Langhe Nebbiolo Il Favot 2003 (Aldo Conterno). Rätt ljus, röd färg. Harmonisk, fin, fatig, fruktig doft med inslag av vanilj, söta, röda bär och kola. Tät, fruktig, ung smak med fina tanniner och bra längd. Harmoniskt, tätt vin, men inget för lång lagring. Likväl förbaskat gott! Drickes från nu-2012. ¤¤¤¤ 16,5p+ Läs den intressanta historien nedan om detta vins tillkommelse. Faktum är att större delen av innehållet borde ha blivit Barolo. Tycker Aldo Conterno. Som själv tog beslutet att deklassificera sina barolodruvor. Eftertankens kranka blekhet...
Barolo Bric del Fiasc 2001 (P. Scavino). Knappt medelmörkt röd. Fint fruktig, komplex, härlig doft som är väldigt ung ännu. Visst inslag av nya fat, mer integrerat än i Il Favot. Tät, fruktig, lång, elegant smak med bra strävhet och komplexitet. Fin "inner mouth feeling" (Tanzer), kommer att bli superb. Drick 2010-2018. NS 98349 523:- ¤¤¤¤ 17,5p+	Scavinos mest populära vingårdsvin, som brukar vara superbt även i sämre årgångar. Deras allra förnämsta Barolo heter dock Rocche del Annunziata och görs som en riserva i bättre årgångar.
Barolo Cicala 1997 (Aldo Conterno). Knappt medelmörkt röd med viss brunton. Elegant, "understated" doft, med många nyanser. I grunden röda bär, läder, ceder, tobak. Elegant, balanserad, men inte alltför lång eller intensiv i smaken, definitivt åt det eleganta, lite strama hållet. Harmoniskt vin med fortfarande en del strävhet kvar, kan förbättras med ytterligare lagring men är färdig att dricka. Nu-2013. ¤¤¤¤ 16,5-17p.	Cicala är ett av tre vingårdsviner, eller fyra om man räknar in Bussia. Det är också det som är stramast och utvecklas långsammast. Det har en särskild mineralitet i sin ungdom.
Camp Gros Martinenga Barbaresco 2001 (Cisa Asinari dei Marchesi di Gresy). Ganska ljust röd. Elegant, lite knuten doft, komplexa röda bär, lätt, utsökt fatkaraktär. Inte samma täthet i smaken som exempelvis Bric del Fiasc, lite lättare, men har en utsökt balans och harmoni och mycket lång eftersmak. Rätt mycket tanniner möjliggör längre lagring, och en enormt lång eftersmak sörjer för att det kommer att löna sig. Strålande vin i sann barbarescostil som är lite knutet just nu. Den långa eftersmaken avslöjade sig inte helt förrän i en kvarlämnad skvätt i glaset två timmar efter provningen. Drick 2010-2018. NS 97454 499:- ¤¤¤¤ 17,5p.	Tenute Cisa Asinari dei Marchesi di Gresy är en i Sverige och övriga vinvärlden förhållandevis okänd producent av högklassig Barbaresco. Man producerar ett stort antal mycket fina viner, bl a tre vingårdsviner av Nebbiolodruvan. Camp Gros, som är en del av vingården Martinenga, är deras stolthet. Vingården som ligger mittemot Rabaja är rik på kalkhaltig märgel. Läs mer på: http://www.marchesidigresy.com/ testi/vigneti-e.html

Månadens viner sedda från Gambero Rosso's/Vini d'Italia's horisont:

Langhe Nebbiolo Il Favot 2003 (Conterno)                      Due bicchieri rosso
Barolo Cannubi 1990 (Marchesi di Barolo)                       vet ej
Barolo Cicala 1997 (Aldo Conterno)                                  vet ej
Barolo Bric del Fiasc 2001 (P. Scavino)                              Due bicchieri rosso
Barbera d'Asti Bionzo 2003 (La Spinetta)                          Tre bicchieri
Barbaresco Camp Gros Martinenga 2001 (M. de Gresy) Tre bicchieri

Vinbiblioteket

Castello di Fonterutoli 1998. Mogen färg. Underbar doft här med läcker fatkaraktär, men jag gjorde inga anteckningar. Smaken lite för mogen med en fortfarande fin frukt som dock börjar tappa spänsten. Sista glaset smakar bäst (upprörd fällning med tanniner), och då är det definitivt värt ¤¤¤ 16p.

Château Plagnac 1976. Definitivt ett biblioteksvin, fast det inte var mitt. Färgen ganska ljust rödbrun med brungul kant. Doft av multna löv, läder och nougat till en början, ganska snart också gammal latrin. Det finns lite frukt i smaken som är avrundad och fortfarande acceptabel, åtminstone till en början. I den öppnade flaskan dör den dock ganska snart. (4/12-06)

Domaine de La Charbonnière Ch'neuf-du-Pape Cuvée Speciale les Hautes Brusquières 1998. Medelmörkt röd, knappt. Doften inte så karaktärsfull men fint fruktig (mörka bär). Harmonisk, fyllig, lång, lite eldig smak med bra innehåll. Lång eftersmak i balans. Gott! ¤¤¤ 16p. En smarrig Chateauneuf. Långt namn! (2/12-06)

Riesling Altenberg de Bergheim Vieilles Vignes 1997 (Lorentz). Vackert mellangul, mogen färg. Lite reduktiv doft, någon mineralton. Mycket harmonisk, komplex, finessrik smak, inte påfallande koncentrerad eller lång, men så elegant och fin! ¤¤¤¤ 17p. En underbar riesling som jag gick och tänkte på i dagar efteråt. (1/12-06)

Hermitage La Chapelle 1997. Knappt medelmörk, rödbrun färg. Underbar, plommonaktig doft med stallton, mörka bär och fina, subtila nyanser av kaffe/choklad plus en lite grön, örtig ton. Smaken är lång, mjuk, koncentrerad och avrundad, med en riktigt lång eftersmak. Endast en liten aning mjuka tanniner dröjer sig kvar i eftersmaken. Har passerat zenit i mitt tycke, och bör drickas. ¤¤¤¤ (17p) Hösten 2002 fick detta vin 18p av mig. Våren 2004 var det nästan lika bra och fick 17,5p (mer detaljerad doft, kraftfullare smak än idag) (21/11-06)

Tidigare inslag i vinbiblioteket finns här!

Provat i övrigt - ett kvalitetsurval.

Ricasoli Casalferro 1999. Mörkt röd färg. "Dyr" doft med mörka bär, jord, björnbär, rostat kaffe. Sparad med Wine-saver domineras doften två dagar senare av rostade toner. Smaken är mjuk, avrundad och fyllig. Med luftningen kommer tanninerna fram också, och avslöjar att detta vin kanske kan utvecklas vidare. Mycket bra internationell smak med rätt fin längd och viss koncentration. ¤¤¤ 16p.

Château Cantemerle 2002. Relativt mörkt rödbrun färg. Fin, ganska klassig doft med fatkaraktär. Smaken är rätt fyllig men ganska sträng, där frukten är instängd bakom tanninerna. Bra längd ändå. Avancerad färg tyder på snabb mognad. Hinner den bli harmonisk? ¤¤¤ 15p(+?)

Château de Rochemorin Blanc 2004. Rätt ljus färg här. Påtaglig, ganska kraftig doft med fatkaraktär. Lång men inte så fyllig, polerad,"strömlinjeformad" smak av mycket god kvalitet. ¤¤/¤¤¤ 14,5-15p. Har ändå sett bättre upplagor av detta vin.

Château Lafleur-Gazin 1998. Det här slottet är inte alls så förnämt som varken Lafleur eller Gazin. Faktiskt bara en tredje klassens Pomerol med tydlig mineralton i doften och en ganska lång smak som helt saknar klass och charm. För struktur och längd och mineralisk fruktighet får den ¤¤¤ 15p. Och det har man köpt "en primeur", vilket slöseri!

Pouilly-Fumé de Ladoucette 2005. Bra färg, ganska rik för vintypen. Relativt fruktig doft (trädfrukt: äpplen, päron etc.), ej så vegetabilisk. Oj, så balanserad, frisk och fruktig smak, mycket bra. Viss längd också. ¤¤¤ 15,5p.

För tidigare inslag i denna avdelning: se Provningsarkivet

Tipset! (varje vecka ett nytt tips) V.50
Allesverloren Shiraz 2005. Inte så mörk färg här, jämförde med en Marzemino för att pedagogiskt visa hur klimatet påverkar färgen på vinet... pyttsan! Men doften är läcker, med fin kryddighet, frisk fruktighet, mörka bär, lätt bränd ton; en aning av cykelverkstad. Smaken är frisk och ganska intensivt fruktig också den, med god längd och fyllighet. Ett riktigt gott vin som kan passa till en vintrig köttgryta. ¤¤¤ 14,5-15p
96:-
Köp också: Allesverloren Tinta Barocca. Lite dyrare, men också ännu mer kraftfullt.

Druvguiden - en snabbreferens till de flesta druvsorter
Över 200 druvor presenteras!

Min kvalitetsskala.
(¤)                             = Enkelt vin, inget att slösa tid på                                                (<12p)
¤                               = Riktigt hyggligt vin, dock utan riktig kvalitet                                 (12-13) ( 80-82)
¤¤                             = ett gott vin utan pretentioner, men dåligt i b&b-sammanhang    (13-13,5)
¤¤                             = ett gott vin med uppenbara kvaliteter, medelmåttigt för en b&b (14-14,5)
¤¤¤                           = ett mycket gott vin av utmärkt kvalitet                                              (15)
¤¤¤                           = ett riktigt bra vin av hög kvalitet                                                        (15,5-16, (89-90)
¤¤¤¤                        = ett utomordentligt vin av verklig klass                                             (16,5-17)
¤¤¤¤                        = ett mycket högklassigt vin, suverän kvalitet                                    (17-17,5)
¤¤¤¤¤                      = ett vin i världsklass, enastående kvalitet !                                (18-19)
¤¤¤¤¤                      = ett vin av legendarisk kvalitet !                                                           (19-20) (98-100)
Ett + efter siffran innebär att jag gissar att vinet med lagring kan bli ännu bättre än jag förutspår.

Aldo Conternos misstag.
När vinjournalisten Matt Kramer (Wine Spectator, New York Sun) besökte den berömda vinproducenten Aldo Conterno i Monforte d'Alba i Piemonte, så medgav Aldo för honom att han hade begått ett misstag. Vilket nog inte hör till vanligheterna.
Det var år 2003, det hade varit ett besvärligt år med stark hetta, och Aldo lutade åt att deklassificera sin barolodruvor. Nu hade det gått en månad efter skörden, och myndigheterna ville veta vilket slags vin de skulle göra, Barolo eller bara Langhe Nebbiolo. Hans söner tyckte att han skulle ge vinet lite tid, eftersom det var på väg att bli riktigt bra trots allt, men Aldo tyckte inte det hade den rätta balansen. Så det fick bli så, hans barolo deklassificerades. Tja, resten får ni läsa här. Men återkom hit sedan!

Ja, så kom det sig att Nebbiolo Langhe Il Favot för första gången inte uppfostrades på nya fat och dessutom håller en kvalitet över det normala. Bibendum som säljer vinet på restaurangsortimentet, har tagit fasta på det och höjt priset åtminstone en hundralapp. Prisvärdheten är därmed inte längre så bra som den hade kunnat vara, vilket framgår av provningsresultatet här ovan. Det går inte att få tag på vinet om man inte privatimporterar det. Det gick också att köpa i en box med sex viner som Bibendum skapade i samarbete med Aldo Conterno och Vin- och BarJournalen . I den ingick bl a två flaskor Il Favot 2003. För mer information, se http://www.vinochbar.se/mall.asp?id=2600
Den lådan som hade ett så kallat dolt beställningsnummer är numera slutsåld.

Månadens producent

Poderi Aldo Conterno
Aldo Conterno tillhör en berömd vinmakarfamilj, broder till Giovanni Conterno som driver Giacomo Conterno. Det finns ytterligare två vinfirmor i Monforte d'Alba med namnet Conterno, nämligen Paolo Conterno och Conterno-Fantino, så det gäller att inte blanda ihop dem. Dock är Aldo Conternos viner

Bild: Aldo Conternos odlingar är högt belägna, ungefär 400 m ö h. Här Vigna Cicala.

de enda Conternoviner som importeras till Sverige för tillfället, och vågar jag påstå, nånsin har funnit vägen till vårt land, åtminstone till en försäljning på Systembolaget. Aldo, som idag är en grånad gentleman i 75-årsåldern, tillbringade några ungdomsår i Kalifornien. Där lärde han sig modern vinframställning i arbetet hos flera olika vinproducenter. Väl hemkommen till Piemonte hade han med sig moderna idéer som inte föll i god jord hos brodern Giovanni, varför han lämnade familjefirman för att skapa sig ett eget namn. Idag är Aldos idéer snarare traditionella än nyskapande; han beskrivs omväxlande som modernist och traditionalist, men sanningen ligger någonstans mitt emellan. Jäsningstiderna för hans Baroloviner är relativt korta, 10-14 dagar, men de ser inga nya fat. Aldo tycker inte om smaken av ek, och som familjens överhuvud har han trots sin ålder kvar ett betydande inflytande. Nebbiolovinet Il Favot, som görs av deklassificerade barolodruvor från yngre stockar och, under sämre årgångar, även av de druvor som normalt skulle ha ingått i cru-vinerna, är däremot hans söners verk, ett vin som görs med kort skalmacerering och jäsning (6-8 dagar) och lagring helt på nya fat. Resultatet blir ett inte speciellt typiskt nebbiolovin, lättdrucket, ekigt och mjukt, men med betydande elegans och djup. Inte mindre än fem baroloviner görs också, men inte varje år. Bussia (tidigare Bussia Soprana) är basbarolon, den enda som normalt görs under sämre år, men inte alltid då heller. Vingårdsvinerna Cicala, Colonnello och Romirasco kommer från olika avsnitt av Bussiasluttningen, planterade med olika nebbiolokloner på olika jordmåner och därför med olika rotstockar. Cicala, från en högt belägen vingård, är stramare och utvecklas långsammare än de andra två, trots att vinifiering och "uppfostran" är likadan. Under de bästa åren (till exempel alla år från 1995-2001), görs en riserva på utvalda druvor från de tre cru-lägena, med tyngdpunkten på frukt från Romirasco, kallad Granbussia, kanske ett av Barolos bästa viner. Medan cru-vinerna tillbringar 26-28 månader på stora slavonska ekliggare, får Granbussia en förlängd lagring på nämnda fat, ända upp till 3 år. Det lagras sedan på ståltankar i ytterligare ett och ett halvt till två år innan det buteljeras. Först sex år efter skörden säljs det, som ett av de viner i Piemonte som ligger kvar längst tid hos producenten innan försäljning.
Aldo Conterno är en vänlig och utåtriktad person som alltid tycks ha tid för besökare och journalister. Hans viner är inte billiga, men realistiskt prissatta. 2001:orna har blivit stora succéer och räknas till årgångens bästa viner i Barolo.

Vilken vingård i vilken kommun? Och vilka odlare?

Vilka vingårdar hör till La Morra och vilka hör till Barolo? Och vad heter de bästa odlarna i respektive kommun. Vi tar en titt på vingårdarna runt byn Barolo denna månad.

Barolo

Kvalitetsmässigt intressanta odlare i Barolo (namn, baroloviner, ung.prisnivå).

Giacomo Borgogno & Figli    (Liste, Barolo)                                            Medelhög-hög
Giacomo Brezza                                    (Cannubi, Bricco Sarmassa, Sarmassa)            Medelhög-hög
Bric Cenciurio                                        (Costa di Rose)                                                    Låg-ganska låg
Cascina Adelaide                                  (Cannubi, Preda, Barolo)                                   Medelhög
Damilano                                                (Cannubi, Liste, Barolo)                                    Ganska låg-hög
Giacomo Grimaldi                                (Le Coste, Sotto Castello di Novello)              Ganska låg-medelhög
Tenuta La Volta - Cabutto                   (Riserva del Fondatore, Vigna la Volta)         Medelhög-hög
Marchesi di Barolo                                (Cannubi, Coste di Rose, Sarmassa, Ris.
                                                                    Grande Annata )                                               Medelhög -hög
Bartolo Mascarello                                 (Barolo)                                                                Ganska hög
E. Pira & Figli                                         (Cannubi, Via Nuova)                                       Ganska hög-hög
Guiseppe Rinaldi                                   (Cannubi-San Lorenzo-Ravera, Le Coste)      Ganska hög
Luciano Sandrone                                  (Cannubi Boschis, Le Vigne)                            Hög
Giorgio Scarzello                                    (Barolo)                                                                Ganska låg
Terre de Vino                                          (Podere Scarrone)                                               Medelhög
G.D. Vajra                                                (Albe, Bricco delle Viole)                                  Ganska hög

Månadens värsting

Ett kanadensiskt Icewine har presenterat sig som världens absolut dyraste vin någonsin. Ägaren Joseph DeMaria har släppt sitt Royal DeMaria Chardonnay Icewine 2000 för 30.000 kanadensiska dollar per flaska. Halvflaska. Han tror stenhårt på att han inte bara kan sälja alla flaskor till det priset, utan även höja det när flaskorna börjar ta slut. Han hävdar att han redan har sålt tre flaskor. Suck!

Visste du?
Den mest potenta antioxidant man känner till är polyfenolen Resveratrol, som bland annat återfinns i druvskal. Dess huvuduppgift är att skydda skalen mot svampangrepp under fuktiga förhållanden. Därför är druvor som växer i svala och fuktiga klimat mer resveratrolrika än druvor från varma, soliga klimat. I vinframställningen frigörs antioxidanterna från druvskalen under macereringen och vin får därför ett högre innehåll av resveratrol och andra antioxidanter än till exempel druvjuice eller vindruvor. Förutom att skydda kroppen mot så kallade fria radikaler har resveratrolet och de andra antioxidanterna som återfinns i vin flera andra skyddande egenskaper. Man har bland annat sett att polyfenolerna har en effekt på blodplättarna som gör dessa mindre "klibbiga" och därigenom minskar de risken att man ska drabbas av blodpropp. Dessutom har de kärlvidgande egenskaper och skyddar det "onda" kolesterolet från att oxideras av fria radikaler. Till yttermera visso verkar resveratrol ha en skyddande effekt mot tumörsjukdomar. Möss som har matats med höga doser resveratrol har kunnat äta en mycket mer fettrik kost och överleva på det än de annars hade kunnat göra. Å andra sidan finns det forskare som menar att ämnets biotillgänglighet för den mänskliga kroppen är så låg att det knappast gör någon nytta alls. Men vad gör det? Vinet tillhör ju livets största njutningar. Det kanske räcker.

Länkar:
PrimaVi
Jamie Goode's Wine Blog (28/11)
Drug metabolism and disposition

VinCitatet:
"Tis pity wine should be so deleterious, for tea and coffee leave us much more serious."
(Ung. "Det är synd att vinet är så farligt, för te och kaffe gör livet mycket mer allvarligt")

George Gordon Byron, Lord Byron (1788-1824)

December månads viner - några tips och funderingar (inlagd 5/12)

I december köper jag gärna röda från Italien, varav det lanseras några riktiga godingar. Först och främst den riktigt högklassiga Camp Gros Martinenga från Marchesi di Gresy, ett av Barbarescos bästa viner. La Spinetta heter en av de bästa producenterna i Piemonte, och man gör både Barolo, Barbaresco, Barbera och en nebbiolo/barbera-blandning som heter Pin. Deras Gallina Barbera d'Alba tänker jag slå till med, liksom deras Pin Monferrato Rosso. Deras Barbaresco är outstanding men rätt dyr. Har ni provat Gran Claustro än? Det är en imponerande bordeauxblandning från Empordà-Costa Brava som nu kommer i sin tredje årgång på bolaget. 2000:an var sanslöst god redan som ung, 2001:an ligger i min källare. En billig och prisvärd Pomerol är det inte så ofta man hittar, men Château Ferrand 2001 verkar vara en sådan. Färdig att dricka också. Med tanke på hur trevligt Cline's zinfandelvin brukar vara, så kan jag tänka mig att Red Truck också är det. Kul druvblandning!
Några fina alsaceviner hittar vi också i månadens släpp. Domaine Weinbachs Pinot Gris Reserve Particulière är ett bra köp för den som inte tycker att restsötma stör. Fred Loimer gör några av de bästa vinerna från österrikiska Kamptal, och i december kommer hans standardriesling. Hoppas vi får se fler av hans viner.
Slutligen, älskar ni torr sherry, liksom jag, och har pengar över, vilket inte jag har, så är Barbadillo Amontillado 30 Years ett äventyr! Producenten är förstklassig, och en av de bästa sherry jag druckit var en Barbadillo Obispo Gascon. Förresten, medan ni läppjar på er sherry, så tycker jag att ni bör titta på denna lilla film som handlar om den senaste Decanter Fine Wine Encounter.
Här kan vi snacka om vinprovning!

Vill du ha Barolobrevets nyhetsbrev i fortsättningen?
Skicka då din e-postadress till mig. Bifoga också ditt namn.

barolobrevet@telia.com
Lättsam och seriös vininformation direkt till din dator.

Nästa brev kommer i mitten av januari. Detta brev uppdateras dock några gånger innan dess. Uppdateringarna kommer som nyhetsbrev till den som prenumererar.

Tidigare Barolobrev: November    Oktober     September

Senaste barolobrev finner ni här.