barolobrev

Barolobrevet

(Alba)

No 13 December 2007 - Januari 2008

Barolobrevet frågade några kända vinjournalister om deras bästa nebbioloupplevelse under 2007. Alla var inte intresserade av att svara, men svaren jag fick hittar ni nedanför Provat i övrigt-sektionen.

Jag fick möjlighet att besöka den Italienska vindagen på Operaterrassen i Stockholm den 20 november. En trevlig upplevelse. Men svårt att bilda sig en riktig uppfattning om ett vin när man serveras kanske 2- 3 cl. Det blir en klunk! Det gäller att ha huvudet med sig då! Flera av månadens viner provades just vid detta tillfälle, och som ni ser har jag färre doft- och smakintryck att redovisa när det gäller dem. Jag provade inte bara nebbioloviner på Italienska vindagen. Flera trevliga barbera, dolcetto, langhe rosso, chianti, Toscana Igt, Brunello di Montalcino med flera, slank ned. Nej förresten, det gjorde de inte alls. Jag spottade noggrant. Ändå var det svårt att behålla skärpan!

Många intressanta barolo och barbaresco släpps tyvärr bara som regionala artiklar. Tyvärr för att det utesluter en del vinälskare. Men bra för dem som bor i rätt region och för dem som har möjlighet att inhandla vinerna under besök i t ex. huvudstaden. De tar nämligen inte slut lika fort. Ett bra exempel är Crissante Alessandrias trevliga Barolo Capalot som finns i det regionala beställningssortimentet med tre årgångar. Mer sånt tack! I Danmark är det inte svårt att hitta många årgångar av samma vin. Det finns flera vinhandlare i Köpenhamnsområdet som var för sig har ett större utbud än Systembolaget vad gäller barolo. Beror det på bristande intresse från de svenska konsumenternas sida? Nja, knappast.

Baroloflaskor i Enoteca regionale del B.

December månads provningar av nya nebbioloviner skedde den 20/11 och 30/11, utom de två sista som provades lite senare.

Barolo Riva 2003 (Claudio Alario). Ljust röd. Röda bär i doften, smultron, hallon, redan fina toner av tjära, lakrits, väldigt fruktig. Bra, välbalanserad smak med skaplig intensitet och viss, eldig längd. Sträv eftersmak med lite torra tanniner. Verkar färdig att dricka, men kan naturligtvis sparas och bör kunna utvecklas fram till 2012. Bibendum, restaurangsort. 15750301 ¤¤¤ 15,5p(+) 499:- Ett vin från Alarios marker i Verduno.
Barolo Bricco Rocca 2001 (Cascina Ballarin). Ljust röd. Underbart fruktig, utvecklad doft, söta, söta röda bär, skog, mylla, lakrits, tjära. Lång, mjuk smak med fin strävhet, ja mycket lång. Vilken struktur, härligt mjuka tanniner och underbar balans! Ett vin som dricks fint redan nu. Kan lagras till 2014. BSreg 89505 ¤¤¤¤ 17p. 393:-	Ett vin från La Morra, odlat på ganska låg höjd, 230 m ö h. Det ger mjuka, snabbt drickbara viner.
Barolo Monvigliero (Burlotto) 2003. Ljust röd. Härlig, härlig doft: röda bär, mineral, smultron, åkerbär. Grymt fruktig doft, dessutom fint nyanserad. Smaken är mycket fruktig, rätt lång, aningen tillbakahållen idag, men fin längd! En nyanserad och mycket fin barolo! Savino, restaurangsort. ¤¤¤¤ 17p 499:-	Monvigliero i Verduno har historiskt sett varit ett av de mest berömda lägena för nebbiolodruvan. Med viner som detta förstår man varför!
Barbaresco Starderi 2004 (La Spinetta). Relativt ljus färg. Ung, fruktig doft, för tillfället ganska stängd. Smaken är å andra sidan riktigt, riktigt bra: öppen, intensiv, strukturerad, mycket fin. Och låång! Ett stort vin i vardande. ¤¤¤¤ 17,5p+	La Spinetta förnekar sig inte, och det här är riktigt bra! Tre bicchieri satt som gjutna, tycker jag och håller med.
Barolo Campé 2003 (La Spinetta). Ungt körsbärsfärgad. Fin doft som börjat öppna sig med härlig ton av piptobak och tjära, komplex och nyanserad. Mjuk, fin, fruktig, bra smak med fin längd, bra strävhet, fin balans. Förvaltar årgångens möjligheter bra. Klass. ¤¤¤¤ 17p.	Mitt första smakprov av Campé blev några centiliter lite för varmt vin ur en flaska som stått öppen några timmar...

Barolo Bric del Fiasc 2003 (Scavino). Ljust röd. Otroligt bra doft med härlig komplexitet. Riktigt, riktigt fin smak, tät, varm, fruktig, lång, sträv. Underbart vin. Bästa 2003:an hittills! ¤¤¤¤ 17/17,5p+

Det här vinet gjordes första gången 1978 då den unge Enrico Scavino övertalade sin far Paolo att vinifiera druvorna från denna vingård separat. Den hade långt dessförinnan utmärkt sig som platsen på deras ägor där de bästa druvorna växte. Gamla stockar med djupa rötter hjälper vinet att få vatten och näring även under extremt varma och torra år som 2003. Det här vinet är extraordinärt för årgången och kan kanske nå världsklassrankning (18p) så småningom. Flaskan till vänster är dock lite äldre och kommer från min källare.

Barbaresco Manzola 2004 (Fiorenzo Nada). Vackert röd färg, medelmörk. Aningen blyg och outvecklad men ändå nyanserad, lite dov, fin doft. Karaktären av tobak, lakrits och kryddor indikerar varsam ekfatsanvändning. Sträv, lite eldig, innehållsrik, lång, bra smak, med lite rostad, elegant ton. Känns sofistikerad och ganska tät i smaken med bra längd. Några dagar senare (efter omhällning) är doften komplex och raffinerad och bygger på röda bär. Smaken är eldig, lång och intensiv, med körsbär i eftersmaken, alltför ung tycker jag först, men till lite mörk choklad smakar det riktigt bra. Det här är mycket bra! Drick 2010-2018. BSreg 87716 ¤¤¤¤ 16,5p. 268:-

Det här är en barbaresco med lägesbeteckning. Jag tror att det är precis samma vin som den standardbuteljering från 2003 av Fiorenzo Nada som säljs i Systembolagets normalsortiment, men att den från 2004 har fått ett lägesnamn eller möjligen bara ett produktnamn utan anknytning till geografin. Den säljs i alla fall till ett mycket lägre pris. Egentligen en direkt pendang till fadäsen med Rombone, vars 2003:a drogs tillbaka från normalsortimentet efter att Barolobrevet uppmärksammat Systembolaget på den stora prisskillnaden gentemot samma vara på beställningssortimentet (så småningom togs den dock in igen, förmodligen efter att importören protesterat). En representant för Schubert & Bartoletti som importerar Nadas viner (de på beställningssortimentet), säger att de stoppades av Systembolaget sedan de hade fyllt i en blankett felaktigt!

Barbaresco Rombone 2003 (Fiorenzo Nada). Knappt medelmörkt granatröd. Ung, fruktig doft, men också med balanserat fatinslag, komplex; drar dels åt hallon/jordgubbar till, dels åt skog och mossa, men också kryddor, framför allt vanilj. Doften stänger ner efter en stund. Bra, mycket fruktig, sträv smak som inte har den där riktiga tyngden i mellansmaken, men eftersmaken är lång och lovande och vinet mycket smakrikt. I poänggivningen började jag på 15,5 men hamnade efterhand högre när den visade mer och mer av sin verkliga karaktär, med bl. a ökad tyngd i smaken. Den här kan börja drickas nu, men är bäst från 2009-2016. BSreg 87024 ¤¤¤¤ 16,5p. 341:-	En soluppgång.
Barbaresco Rombone 2004 (Fiorenzo Nada). Medelmörkt röd. Stängd i doften till en början, men ger efter skakning av glaset motvilligt ifrån sig en del ganska djupt fruktiga toner med en tydlig komplexitet av fina kryddor, tobak, tjäraningar, sandelträ. Tät, koncentrerad, tanninrik smak, idag lite sovandes och behöver ordentlig luftning, om inte annat så i munnen. Men bra täthet och bra längd! Och riktigt bra frukt. Ett sofistikerat, mycket balanserat, djupt och tätt vin, med potential att bli alldeles utomordentligt. Drick 2012-2022. BSreg 87008 ¤¤¤¤ 17p+ 341:-	Det här vinet har helt rättvist tilldelats "Tre bicchieri" av Gambero Rossos Vini d'Italia. Det har en riktigt fin potential. Intressant att direkt kunna jämföra två årgångar av samma vin mot varandra. Att döma av jämförelsen är 2004 en klart bättre årgång, även om 2003 inte på något sätt är dålig, tvärtom. Däremot ställde den större krav på producenten och vingården, och det gjordes färre riktigt stora viner detta år, jämfört med exempelvis 2001 (eller 2004, men det återstår ju att se).
Barolo La Serra 2003 (Gianni Voerzio). Ganska mörkt, tätt röd, fortfarande med viss blåton, vilket imponerar. Doften är fint utvecklad med fin frukt av mörka körsbär, hallon, tjäriga björnbär, men också vanilj, ek, drag av anis, tjära, kryddor. Mycket fruktig, rätt intensiv, balanserad, lång, varm, öppen, tilltalande smak. Eftersmaken är eldig, lång och något outvecklad, aningen kärv, ännu inte helt harmonisk. Efter längre luftning känns en söt ton av romrussin och torkad frukt i doften. Smaken har då en hel del torra tanniner och frukten har knutit ihop sig på ungdomligt vis. Efter en kort stund öppnar sig smaken igen och visar koncentration och riktigt bra kvalitetsfrukt, om än gränsande till övermogen, men absolut inte syltig. Bra längd med rätt ordentliga men ganska mjuka tanniner. En fint extraherad kvalitetsbarolo att dricka 2009-2016, eller nu med luftning och lämpligt tilltugg. NS 98201 ¤¤¤ 16p+ 248:-	Här står en Barolo från Voerzio i fint sällskap.
Scrimaglio Barbaresco 2003. Relativt ljust rödbrun färg, ser redan mogen ut. Öppen, fin doft redan från början, med trevlig nebbiolokomplexitet: tobak, hallon, jordgubbar, pistagenöt. Relativt välbalanserad, lång, något robust, men inte alltför koncentrerad smak. Har emellertid längd i eftersmaken. Efter luftning har den fått en härlig, egensinnig doft påminnande om romrussin. Smaken är rätt intensiv, eldig och ganska lång, men inte så frukttät i mitten. En del lite torra, typiska nebbiolotanniner avslutar. Känns typisk för årgången och kan lagras i ett par år, men har inte frukt nog för längre lagring. Drick nu-2011. NS 99903 ¤¤¤ 15p. 189:-	Det här vinet finns inte om man får tro bröderna Scrimaglios hemsida. Man gör visserligen en Barbaresco Riserva Bricco Loreto, men ingen generisk barbaresco. Troligen är den gjord på inköpta druvor, direkt för den svenska marknaden? Scrimaglios har 18 hektar egna vingårdar, men man har också en serie viner som man kallar Fashion Wines för den inhemska marknaden, och den görs säkert av inköpta druvor. Vinerna i denna fristående produktionsserie har fått namn, etiketter och loggor efter kända företag och fotbollsklubbar i Italien, som Lancia, Fiat, Juventus och Alfa Romeo. De kan köpas i trälådor och diverse andra presentförpackningar som om de vore värdefulla samlarobjekt, t o m inklusive ett "sommelierkit"!

Månadens viner sedda från Gambero Rosso's/Vini d'Italia's horisont:

Barolo Bricco Rocca 2001                                                     Due bicchieri
Barbaresco Starderi 2004                                                      Tre bicchieri
Barbaresco Rombone 2003                                                   Due bicchieri rosso
Barbaresco Rombone 2004                                                   Tre bicchieri

Vad övriga har tilldelats kan vi se när jag har skaffat den engelska översättningen av guiden, som kommer i början av nästa år.

Samtliga vintester. En sammanställning.

Samtliga testade nebbioloviner samlade på samma sida! Länk här.

Vinbiblioteket

Chateau Mont-Redon 2000. Mellanmörk färg med viss mognad. Fint nyanserad doft, subtil och komplex, med drag av fin bärighet, läder, kryddor och mogen frukt. Smaken ovanligt kraftfull för en Mont-Redon, med fyllighet och tyngd men utan direkt strävhet. Bra fruktighet, men aningen för låg syra för att riktigt "sjunga". Relativt lång smak. ¤¤¤ 16p.

Vino Nobile di Montepulciano Asinone 1999 (Poliziano). Medelmörkt röd. Mineralisk, men också fruktig och krämig doft, drag av mörka bär och fat. Mycket fruktig, ganska tät, fortfarande lite sträv och stram och inte helt utvecklad ännu. Ett utomordentligt vin med fin potential att utvecklas vidare. ¤¤¤ 16p+
Liknade 2004:an i doften med samma tydliga mineralton. (31/12)

Barolo Bric del Fiasc 1995 (Scavino). Ganska ljus färg, rödbrun, speciellt i kanten. Fatig doft, men ändå nyanserad, med choklad, mörkröda bär, en aning mint, mycket lockande och intrikat. Smaken fortfarande rätt sträv, strukturerad och utan fruktsötma. Lång. Svårt att sia om framtiden för detta vin, kan kanske bli bättre, men är lite hård och ogin fortfarande, ger inte sitt bästa(?) ¤¤¤ 16p(+?) (31/12).
Den första flaskan vi öppnade av detta vin hade en liten korkton, tyvärr! Men inte värre än att den dög bra i en Coq au vin ett par dagar senare. Det dyraste vin jag har hällt i en kycklinggryta!

Mercurey 1:e Cru Les Vasées 2002 (Raquillet). Relativt ljust röd. Bra doft av röd frukt (röda bär) och efter lite luftning drag av undervegetation, förna, mylla och lite animaliska toner, "päls". Relativt rik, frisk, fräsch, bra smak med ton av röda bär, frisk syra och viss längd ¤¤¤ 15p+ (25/12)

Domaine Sarda-Malet Terroir Mailloles 2001. Rätt mörkt purpur/blåröd. Köttig, bra doft med mörka bär, någon örtighet och fin, lite rostad fatton. Fyllig, djup, bra smak med fin nyansering, bra kraft och tyngd och lång eftersmak, men utan att "sjunga". Viss sydfransk karaktär, man förnimmer också syrahdruvan. Mycket bra, kan också ligga något eller några år till. ¤¤¤¤ 16,5p. (22/12)

Tidigare inslag i vinbiblioteket finns här!

Provat i övrigt - ett urval

Två viner provade hos goda vännerna Britt och Nils-Göran (inga anteckningar, bara ur minnet):

Amarone della Valpolicella 2003 (Tommasi) Här har vi en modern doft i lite mainstreamstil, med fattoner och mörka bär. Smaken är rätt stor, rund, välbalanserad, fruktig och aningen sträv med lagom doserade tanniner och fin längd. Ett riktigt gott vin som ingen kan tycka illa om! ¤¤¤ 16p.

Barrua 2003 (Agricola Punica di Santadi). Här är doften en annan. Fint kryddig, torkad frukt, fikon, balsamiska fattoner, lakrits, salmiak mm. Smaken är här lite mer motsträvig, med fin strävhet, bra frukt och rejält omfång, lite som en australisk shiraz, även i aromerna (gissade på det i blindprovningen). Personligt och mycket fint vin med bra längd. ¤¤¤¤ 16,5p.
Ett intressant vin från Sardinien vars första årgång var 2002. Det har IGT- appellationen Isola dei Nuraghi och är gjort på 85% carignan (+10% cabernet och 5% merlot) i samarbete med kände oenologen Giacomo Tachis (Sassicaia). Måste vara gamla, lågavkastande stockar! (5/1-08)

Haardter Herrenletten Riesling Spätlese trocken 2004 (Müller-Catoir). Fin, nyanserad och komplex doft med fina, lite tillbakadragna frukttoner och subtila mineraltoner. Mycket frisk, rik smak med skapligt djup och kanske aningen för prominenta syror, men blir helt harmonisk och balanserad med lite uppvärmning. Lagra gärna. ¤¤¤ 15,5p. (26/12)

Château de Fesles Chenin Sec 2004. Outvecklad doft, honungsaktig. Mjuk, avrundad, men ändå frisk smak med inlindade syror, ganska fyllig, behaglig och god, med viss längd. Trevligt vin! ¤¤¤ 15p.

Château Labadie 2003. Relativt mörk färg. Mycket trevlig doft med viss stallton och rund ton av plommon och mörka bär. Rund, mjuk, fruktig, bra smak med bra balans, visst djup och längd. Dock inte så koncentrerad. ¤¤¤ 15p. (25/12)

Velletri Riserva Terre dei Volsci 2002. Rätt mörkt röd med viss brunton. Trevlig, "italiensk" doft med körsbärston. Rätt stadig smak utan tecken på åldrande, får bättre fruktighet eftersom i glaset och visar god koncentration och skaplig längd. Mycket bra för en 2002:a från Italien. Trevlig! ¤¤ 14p. (21/12)

Château de Parenchères 2004. Relativt mörkt blåröd, ser ung ut. Harmonisk, fin, vinös doft med bra frukt, viss blomton, "mörkröda" bär, lätt fatton, mineral. Harmonisk smak, inte så intensiv men god fruktighet och bra längd. Visst tannin tillåter vinet att åldras i ytterligare 3-4 år. ¤¤ 14/14,5p.

Château La Tour Carnet 2002. Relativt mörk färg, fortfarande med ung purpur-/ blåröd ton. Fint floral medocton i doften, med röda och mörka bär och en liten elegant blommighet, samt underliggande cederton. Färsk tobak. Otroligt elegant doft. Smaken är mjuk, välbalanserad, lagom intensiv, fint fruktig, med mjuka, söta tanniner och rätt eldig längd som sitter kvar en bra stund. Drickes fint nu men kan kanske bli ännu bättre med upp till 5 års lagring? ¤¤¤ 15p+
Jag gillar Bordeaux' 2002:or! Rätt prissatta är de mycket attraktiva viner, tidigt drickbara, fruktiga och harmoniska. Det här vinet köptes en primeur i Danmark för ca 170 kr/flaskan. (14/12)

För tidigare inslag i denna avdelning: se Provningsarkivet

Vilken var din bästa nebbioloupplevelse under 2007? Barolobrevet har frågat några av våra mest kända vinjournalister.

Bengt-Göran Kronstam, Dagens Nyheter och Allt om Vin:

Svårt att nämna en enda nebbioloupplevelse under året som gått.
Istället skulle jag vilja utnämna hela 2007 till ett Nebbioloår av
Guds nåde. Sällan har jag druckit så många goda barolo och
barbaresco, både gamla och unga, plus en del andra smakprov från
Gattinara och Valtellina. Särskilt bör nämnas Fontanafreddas
standardbarolo som aldrig varit så bra (och lättdrucken) som just nu.
Därtill en svärm viner från Prunotto i beställningssortimentet och en
89:a Gaja Barolo Sperss som jag väckte till liv ur gömmorna härom
veckan. Äntligen har Piemonte gjort ett tydligt avstamp i det svenska
vinubudet, nästan trettio år efter mitt första besök i distriktet som
blev en omedelbar och livslång kärlekshistoria. Måtte det bli mer av
dessa goda viner framöver!

Håkan Larsson, Allt om Vin och Stockholm City:

Får man välja fritt från ekonomiska hänsyn så blir det detta:

2003 Barbaresco (Gaja)

som jag provade inför den lilla lanseringen i våras, med dessa
noteringar: Underbar, körsbärsaromatisk, och mycket komplex doft med ekinslag. Stor, rik och fullständigt strålande smak med komplexitet och
spännande personlighet.

Hans Artberg, Artberg om Vin och Eskilstunakuriren, tidigare red. för Munskänken:

Liksom du sätter jag Nebbiolo högst av druvor - och blir därför (?) ofta besviken när jag provar. Jag vet ju hur Nebbiolo KAN smaka...
Min favorit bland nyheterna 07 är nog Altares 2004 Langhe rosso Arborina
(99626, 725 kr; 60 fl 1/12). Mycket nobel Nebbiolo, ung men ändå fruktig
(Altares andra Nebbiolo 1/12 kändes mer som träbitar...).
Största dryckesupplevelsen 07 var Gajas 1989 Barolo Sperss, som jag köpte en
låda av när den kom på 90-talet. Idag rent OUTGRUNDLIGT god och komplex.

Anders Melldén, Livets goda:

Blev riktigt imponerad av Gajas Sorí San Lorenzo 2003 som jag provade i våras när Gaia Gaja var på besök. Extremt finstämd och ung, men ändå fantastiskt nyansrik med både vildhallon, pomerans, kryddor, tryffel och ett uns salmiak. Ett vin med framtiden för sig, precis som unga Gaia Gaja som verkar redo att ta över pappas arbete.

Annars har nebbioloåret varit blandat, några godsaker men en del träiga bekantskaper, precis som vanligt. Det är ju en klurig rackare att göra riktigt bra vin av...

Mischa Billing hade inte tid att svara, meddelade hon. Per Bill och Gunilla Hultgren Karell har inte svarat på mitt mail.

Gömda skatter! Tidigare gömda skatter hittas här.

Vintipset! (ett nytt vin- eller vin&mat-tips mest varje vecka) v. 1-2
Chateau des Fesles Chenin Sec var ett trevligt vin med fin, fräsch balans, bra fyllighet och viss rikedom. Passade mycket bra till en fisksoppa med lax, sej, vitt vin, fiskbuljong, apelsin, tomat, fänkål och lök (fisksoppa från Menton ur Annas mat).

Tidigare tips hittar du här.

Veckans länk
Amerikanska vinfirman Vinfolio har en bra blogg för vinsamlare,
The Wine Collector. Mycket innehållsrik och bra även för säljare och köpare på vinauktioner.
Tidigare länktips hittar du här

Nyårslöftena jag skulle vilja höra från Systembolaget :
"Vi ska öppna möjligheten att beställa viner direkt från webben under året"
"Vi kommer fortsättningsvis att lagerhålla beställningsviner i vår nationella depå och efter norsk modell ha ett mindre antal lagervaror och ett stort beställningsurval som också får lagerhållas i butik. På så sätt får vi ett bättre och mer individualiserat urval i butikerna"

Druvguiden - en snabbreferens till "de flesta" druvsorter

Över 200 druvor presenteras!

Min kvalitetsskala.
(¤)                (<12p)                = Enkelt vin, inget att slösa tid på.
¤                  (12-13)                = Riktigt hyggligt vin, dock utan riktig kvalitet.
¤¤             (13-13,5)                = Ett gott vin utan pretentioner, men dåligt i b&b-sammanhang.
¤¤         (14-14,5)                = Ett gott vin med uppenbara kvaliteter, medelmåttigt för en b&b.
¤¤¤                   (15)                = Ett mycket gott vin av utmärkt kvalitet.
¤¤¤            (15,5-16)               = Ett riktigt bra vin av hög kvalitet.
¤¤¤¤          (16,5-17)              = Ett utomordentligt vin av verklig klass.
¤¤¤¤          (17-17,5)              = Ett mycket högklassigt vin, suverän kvalitet.
¤¤¤¤¤       (18-18,5)               = Ett vin i världsklass, enastående kvalitet !
¤¤¤¤¤        (19-20)                 = Ett vin av legendarisk kvalitet !

Ett + efter siffran innebär att jag gissar att vinet med lagring har möjlighet att bli ännu bättre än vad det visar idag.

Danska vinhandlare.

Park Wine (Bjödstrupvej 6 I, Höjbjerg, Århus) är den första vinhandeln från Danmarks näst största stad som figurerar här. De har ett stort utbud. Av rödviner finns det omkring 350 olika. Den italienska sektionen är ganska omfattande, speciellt vad beträffar Piemonte, som har 27 nummer i listan. Här finns sålunda 9 olika barolo, i prisklassen 89-279 dkr. De två barbarescovinerna kostar 62-75 dkr! Många producenter är okända, men man har också en del kända namn, och via dessa kan man se att prissättningen här är ok, utan att vara låg. Damilanos samlingsbarolo från 2002 säljs ut till fyndpris (hur är kvaliteten?), men i övrigt hittar man inga uppenbara fynd. Av franska viner kan man hitta en hel del trevligt, bl a. från Lalande de Pomerol, Saint-Emilion, Alsace och Vdp des Côtes Catalanes. En del trevliga tyska rieslingar från 2005 kan också vara köpvärda.

Italien
Damilano Barolo Lecinquevigne 2002                                                 100 dkr

Frankrike
Ch. Biscarrats 2001                                                                             85 dkr
Ch. Lalande 2003                                                                                      115 dkr
Old Vines Grenache 2005                                                                          59 dkr
Pinot Blanc Bollenberg 2005                                                                     59 dkr
Riesling Bollenberg 2006                                                                           69 dkr
Gewurztraminer Bollenberg 2005                                                            85 dkr
Gewurztraminer les Faitières 2005                                                          55 dkr

Tyskland
Wegeler Riesling Spätlese trocken 2005 "Wehlener Sonnenuhr"      140 dkr

Tidigare inslag i den här serien, se här

Köpa Barolo och Barbaresco i Danmark? Vilka producenter och viner finns, och vem säljer dem? Ett urval hittar ni här.

Månadens producent

Gaja. Nu går det inte längre att undvika det största namnet av dem alla i Piemonte, och för den skull, i hela Italien, Angelo Gaja. Ingen har gjort mer för att förbättra Barbarescos och Piemontes rykte än han. Men Angelo Gaja har till slut blivit större än appellationen, och numera gör han bara ett vin under namnet barbaresco eller barolo, nämligen sin standardbarbaresco. Standard och standard förresten, hans barbaresco kostar närmare tusenlappen. Vingårdsvinerna med appellationen Langhe Nebbiolo kostar vanligen minst det dubbla. Gaja har blivit en legend redan i sin livstid, både för sina viners skull, som sin självsäkra prissättning och sin envishet med att alltid gå sin egen väg utan att bry sig alltför mycket om myndigheter och bestämmelser. Redan på 60-talet åkte han till Frankrike för att studera hur de bästa franska vinerna gjordes. Sedan införde han samma metoder i sin egen vintillverkning. Temperaturkontrollerade jästankar, hård sommarbeskärning "diradamento", det som senare har kommit att kallas grön skörd, malolaktisk jäsning, franska druvsorter, små franska ekfat "barriquer", vingårdsviner och priser som matchade de bästa slotten i Bordeaux. Efter hårda bataljer med sin far vill säga, eftersom denne var ointresserad av alla förändringar som sonen ville göra. I slutet av 70-talet gjorde han allmän uppståndelse och blev återigen ovän med sin far, när han planterade ett vinfält i bästa läge med cabernet sauvignon. Att plantera något annat än nebbiolo i bästa söderläge ansågs då (och kanske fortfarande) som en hädelse, ett slöseri. Men Gaja ville visa att det gick alldeles utmärkt att göra en cabernet sauvignon av högsta klass i Barbaresco. Och visst blev Darmagi ett riktigt bra vin, även om det aldrig har nått upp till hans barbarescoviners kvalitet. Darmagi betyder för övrigt "så synd", efter den allmänna reaktionen på hans tilltag. Han odlade också de första sauvignon blanc- och chardonnayvinerna i Piemonte, och hans Gaia & Rey, från en vingård i Treiso, som gjordes första gången 1983 (?), räknas allmänt som distriktets bästa, och en av Italiens bästa chardonnayer. Gaia heter för övrigt en av hans döttrar och hans mormor hette Clotilde Rey. Men det är för sina vingårdsbarbaresco han har blivit berömd. Sori Tildin, San Lorenzo och Costa Russi är namn som alla nebbiolovänner känner till, eller borde känna till, alldeles oavsett om de har råd att köpa dessa dyrbarheter. Det är inte fel att dra paralleller med Marcel Guigal och hans mikrocuvéer från Côte-Rôtie, bortsett från att Gajas vingårdsviner inte alls görs i mikrosomala antal, utan tvärtom produceras i tusentals lådor årligen.

Om dessa är de ursprungliga flaggskeppen, och fortfarande hjärtat i Gajas produktion, så är de ändå bara en mindre del av det numera rätt vidsträckta vinimperium som är Gajas. Expansionen började på 1980-talet när Gaja köpte upp mark i vingårdar i Barolo och Serralunga. Från vingårdarna Marenca och Rivette i Serralunga, där han länge hade längtat efter att få köpa mark, skapade han barolon 'Sperrs' som betyder nostalgi eller längtan på piemontesisk dialekt. Inte sedan 1961, då Angelo gick in i familjefirman och man beslutade att bara göra vin från egna vingårdar, hade man tillverkat barolo. Den första årgången av Sperrs var 1988 och vinet såldes i Sverige för ca 350 kr. Numera kostar det minst 4 ggr så mycket! Sedan dröjde det inte länge innan mark från vingården Cerequio i Barolo köptes in. Vinet som följde fick namnet 'Conteisa' efter ett medeltida gräl, 'conteisa', om den värdefulla vingården. La Morra och Barolo kunde på den tiden inte enas om till vilken by Cerequio tillhörde, men dispyten fick sitt slut i en skriftlig överenskommelse år 1216.

Men expansionen hade bara börjat med inköpen av vingårdarna i Barolo. Snart följde förvärvet av egendomen Pieve Santa Restituta i Montalcino varifrån två alldeles utmärkta Brunello di Montalcino kommer, 'Sugarille' resp. 'Rennina'. Några år senare köpte han in mark i Bolgheri, det kanske "hetaste" vindistriktet i hela Italien, då som nu, och detta mestadels för den fantastiska expansion och nybyggaranda som råder där. Här planterade han stockar av Merlot, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Syrah, och från egendomen Ca' Marcanda kommer nu utsökta Bolgheriviner, bland annat vinet med samma namn som egendomen men med annan stavning, Camarcanda. Men Gaja gör också en del annat, förutom att producera vin. Redan 1977 grundades Gaja Distribuzione, och nu importerar denna firma, förutom ett flertal av världens finaste och mest prestigefulla viner utanför Italien, även korkskruvarna från Screwpull och de exklusiva vinglasen från Riedel. Världsklass även där!

Släkten Gaja invandrade till Italien från Spanien på 1600-talet. På 1850-talet började man odla och framställa vin, och Angelo är den 4:e generationen vinmakare i släkten. Men man ska inte tro att han var den som först började framställa kvalitetsviner. Hans fars 61:or har beskrivits som de kanske bästa vinerna som gjorts i barbarescodistriktet! Det var samma år som Angelo gick in i firman. Man kan undra om han hade del i den framgången? I vilket fall finns ett stort mått av tradition och socialt arv i hans kvalitetssträvanden, även om han själv har brutit med så många andra traditioner. Det senaste brottet mot traditionen var att överge appellationerna Barolo och Barbaresco. Genom att etikettera vinerna Langhe Nebbiolo kunde han helt lagligt tillföra några procent barberadruvor i sina bästa barbaresco- och baroloviner. Idag innehåller cru-vinerna Sori Tildin, San Lorenzo och Costa Russi sålunda 5% barbera de flesta årgångar, medan barolovinerna Sperrs och Conteisa har 6-8% barbera. På så sätt, menar Gaja, får de en bättre syra och en fräschare arom. För några år sedan kom förslaget upp att officiellt tillåta andra druvor än nebbiolo i baroloappellationen, men det tillbakavisades. Det är mycket möjligt att andra odlare använder t ex. barbera i sina barolo- och barbarescoviner, men de har inte trätt fram som Gaja och tagit konsekvensen av det, utan gömmer sig alltjämt bakom appellationsnamnets skydd och värdeförsäkran.

Hur ska man annars karakterisera Gajas viner och de vinifieringsmetoder som används? Ja, vinerna är fylliga, intensiva men bara måttligt ekpåverkade. De karakteriseras av finess snarare än rå kraft, och de bästa är oerhört långlivade, tack vare sin balans och koncentration. Vinifieringen sker sedan 1981 i temperaturkontrollerade ståltankar och uppfostringen på barriquer, men aldrig på 100% nya fat, snarare hälften. Men det är svårt att få fram exaktare uppgifter än så, eftersom familjen och firman Gaja faktiskt inte gör så mycket reklam för sig. Man är sig själva nok, gör som man finner bäst och låter världen anpassa sig därefter. Man har inte ens någon hemsida. Det är en avundsvärd hållning, som möjliggjorts enbart genom den avundsvärda position man skaffat sig, den som Italiens bästa och mest välkända tillverkare av viner i världsklass. De flesta uppgifter om Gaja som jag inte hade sedan tidigare har jag därför hämtat från Terlato Wines International som distribuerar Gajas viner i Italien.

Angelo Gaja (f.1940) Vingården Darmagi i Barbaresco

Värt att veta
Världens antagligen störste vinsamlare är norrman och heter Christen Sveaas. Han har tidigare vid två tillfällen sålt delar av sin enorma vinsamling genom auktionshusen Cristie's och Sotheby's i London 1997 och New York 1999, för totalt 25,3 miljoner US-dollar. Den senare av auktionerna inbringade hela 14,4 milj. dollar och är den vinauktion efter en privat samlare som har inbringat mest pengar i historien. Den första auktionen, i London, var för övrigt den dittills största. Nu har Sveaas gjort sig av med ytterligare 7000 flaskor, till de 67000(!) han sålde på 90-talet. "Jag har långt mer vin än jag nånsin kan dricka", har han berättat för engelska vintidningen Decanter i deras novembernummer förra året. Tro det? Denna gång inbringade vinerna 6,8 miljoner dollar. Men Sveaas, investerare och kändismiljardär, har inte slutat att köpa vin. Han har kontakter i både London och New York som fortsätter att köpa vin till honom - tydligen en god investering. När han dricker vin, så dricker han helst bordeauxer från 1928, 1945, 1947, 1955, 1959 och 1961. Men till vardags blir det 82:or, 83:or och 89:or. Från Bordeaux. Mer här

VinCitatet:
"at least when you hock the house to buy a bottle, you know you're in for a bloody good drink"
Nicolas Belfrage (om prissättningen av Gajas viner)

It is the humanity in and behind Barolo that defines its quality, explains its present high standing, and holds out the hope for yet better harvests to come.
Tom Maresca

Till sist
Carlo Merolli är nog den vinhandlare i Norden som säljer de bästa barolovinerna till det lägsta priset. Nu har man tagit hem en ny sändning av Cascina Cuccos Vigna Cerratti, årgångarna 1999, 2001 och 2003. 165 dkr per flaska, men om man beställer 12 buteljer så kostar de bara dkr 138,75!

Ja, ni läste rätt. Vinet som såldes till ett extra lågt pris tog slut, därför tog vinhandlaren hem en ny sändning av de årgångarna. Och säljer dem till samma pris, ja t o m lägre vid köp av en hel låda! Sånt händer aldrig i Sverige...

Köp förresten gärna hans nyförvärv Barolo Gemma Riserva 1999 om ni har vägarna förbi. Carlo själv beskriver den som en av de godaste barolo han har druckit, och det kan ju vara en indikation på kvalitet så god som någon. Priset är mer än okej om den verkligen är så bra som det sägs (335 dkr).
Carlo Merollui är nog den vinhandlare

Vill du ha Barolobrevets nyhetsbrev i fortsättningen?
Eller vill du avbeställa nyhetsbrevet?
Skicka då din e-postadress till mig. Bifoga också ditt namn.

barolobrevet@telia.com

Nästa brev kommer i senare delen av januari. Detta brev uppdateras dock några gånger innan dess. Ibland kommer uppdateringarna som nyhetsbrev till den som prenumererar.

I tidigare Barolobrev:
Nr 1 sept. Presentation. B&B under 300 kr. Bästa B&B enligt vinguiderna. Produttori del Barbaresco. Wine library TV.
Nr 2 okt. B&B från beställningssort. Portugalprovning. Nebbiolo - genetiskt instabil. Fontanafredda. Hardy Rodenstock.
Nr 3 nov. Högklassiga dyrgripar i sortimentet. Årgångsbekymmer - brevväxling med Systembolaget. Luciano Sandrone. Årgångsartikel. La Morra.
Nr 4 dec. Udda och dyra B&B. Aldo Conterno. Aldo Conternos misstag. Barolo. Royal de Maria. Resveratrol.
Nr 5 jan-feb. Polet - en jämförelse med Norge. Az. vitivinicole Ceretto. Serralunga d'Alba. Italienska vinguidernas högsta utmärkelser 2007.
Nr 6 febr.-mars Regionala B&B. Grüner Veltliner Achleiten. Barolo Lazzarito 1982. Årgångar i Piemonte. Paolo Scavino. Monforte d'Alba. Marcenasco.
Nr 7 april Regionala varor från Germano och Reverdito. Högklassig riesling. Danska vinhandlare (Enoteca, Carlo Merolli). Elio Altare. Castiglione Falletto.
Nr 8 maj Barolo från Josetta Saffirio och Massolino. Resa i Piemonte - brev 1. Danska vinhandlare (Philipson Wine, Supermarco m fl.) Giacomo Conterno. Verduno.
Nr 9 juni Nya årgångar från Ceretto, Prunotto, Vajra. Ca' del Baio. Danska vinhandlare (Toscavini, Raahauge Jensen, Dansk vinforsyning) Grinzane Cavour. Gränshandlare i Tyskland. Domenico Clerico.
Nr 10 augusti Vingårdar i Barbaresco. Pio Cesares nya. Danska vinhandlare (Mulstrup vinimport). Provning av tysk riesling. Conterno Fantino.
Nr 11 sept-okt. Vingårdar i Neive. Danska baroloviner. Danska vinhandlare (Jysk vin). Österrikeprovning. Border shop. La Spinetta.
Nr 12 nov. Höstmiddag med Sassicaia, Masseto m fl. Italienska vindagen. Danska vinhandlare (Bergman vinimport). Vigna Rionda-Massolino. Treiso. "Systembolagstjafs".

Barolobrevets startdatum: 2006-09-04.
Senaste uppdatering: 8 januari 2008.

As Seen On TV