Oktober-provningar

Provat i oktober

17/10 Ch Puygueraud 1996. Mogen med finstämd, lite diskret merlotdoft med bärighet och djupare mognadstoner. Ganska lätt, fruktig och välbalanserad smak med lätta tanniner, viss finess och tillfredsställande eftersmak med viss längd. 14p. Drick nu.

17/10 Dry Amontillado ”Los Arcos”(Lustau). Ljust brun. Härlig, nötig doft med komplexitet, liten bränd karamellton i bakgrunden kanske? Ljuvlig, torr, eldig, fruktig, välbalanserad smak med längd. 16p.

18/10 Ch Lilian Ladouys 1990. En harmonisk, medelfyllig, inte särskilt djup eller komplex bordeaux, men alltigenom trivsam. Fullständigt mogen; inga vassa kanter, trevlig harmonisk eftersmak, viss längd. Drickes nu. 15p.

19/10 Rocca Guicciarda Chianti Classico riserva 1997. Rödabär-fruktig doft, inte så utvecklad. Harmonisk, mjuk, bra smak, absolut som bäst nu, bör inte sparas. Otypiskt vin med mjuka syror, har ingen toscana-terroir-känsla. Mycket gott, ändå lite karaktärslöst. 14p. Detta vin var klart bättre än årgång 1995, provad i nov. 2001 (12.5p). Det verkar som om Antinori försöker göra en ”kommersiell” Chianti med lägre syra. Jag tror att det är ett misstag.

Vin 1. Lätt rödbrun, medelmörk färg. Fruktig doft med viss kryddighet, örter, aning lakrits. Ganska sträv smak. Bra, gott vin med fin friskhet och strävhet. Sydfrankrike? 14.5p. (Muga Reserva 1994). Håller fint, kan sparas ett par år. Modern Rioja som är svår att ursprungsbestämma.

Vin 2. Ungt purpurröd, medelmörk. Mörka bär, örtighet och undervegetation i doften. Bärig smak med viss jordighet, av hygglig kvalitet. Cab.dominerat? Eller merlot? Europa. 13.5p. (Cordier St Emilion 2000). Ingen större potential, drick nu eller snart, inom ett par år.

Vin 3. Medelmörkt röd. Ren, fruktig, bärig doft med cassis, en aning mylla och drag av undervegetation, senare även rostade toner; kaffe, mörk choklad. Relativt ung, ganska sträv smak. Bra stil; strävhet och frukt, rätt lång. Känns typiskt cab, eller cab.dominerat. 15p. (Ch Fourcas-Dupré 1997). Redan drickfärdig, kan sparas några år.

Vin 4. Bärig doft med djup kryddighet; eucalyptus och lakrits. Frisk, bra smak, viss kryddighet i eftersmaken. Välbalanserad, lite sträv. Borde väl vara en shiraz, eller åtminstone amerikansk ek. 14.5p. (Jacobsdal pinotage 1997).

Vin 5. Medelmörkt röd med viss brunton. Härlig, klassisk bordeauxdoft, alt. Cabernet, med läder, mörka bär och stall. Fransk i smaken, känns bordeauxtypisk med strävhet och syra. För sträv för Rioja? God! 14.5p. Bordeaux, Medoc (Barbaresco Rabaja, B. Rocca 1993) Helt borta! Det här har jag druckit förut, och den bör drickas nu, den förra flaskan jag drack var mjukare i syrorna.

Vin 6. Medelmörkt röd. Dov doft med mörka bär, härlig frukt med ton av bordeauxdruvor. Stall tillkommer efterhand. Fyllig, mycket bra smak, sträv, lång, möjligen lite anonym. Verkligen fyllig. Merlot eller cabernet, inte Bordeaux? 15p+. (Lisini Rosso di Montalcino 1998). Ett vin som med fördel kan sparas ett eller ett par år. Se även 15/12.

Vin 7. Drygt medelmörkt röd m. purpurton. Välkänd men svåridentifierad doft; väldigt fatig, kryddig, vanilj. Rätt fyllig men till en början väl mjuk smak som får stadga efterhand i glaset, blir då mycket god! 15p. (Guigal Côte du Rhone 1998). Drickes nu eller sparas ett par år.

Vin 8. Ung purpurröd färg. Övertydlig eucalyptusdoft med lite ”kemisk” ton, senare kommer bränt gummi och mynta. Aussie-shiraz så det stänker om det! Lite rostad i smaken som är fyllig, bra, välbalanserad; tydlig eucalyptus även här. Australien, shiraz. 14p. (Wyndham Shiraz bin 555 2000). Intressant provningsvin.

Extravin från min källare: Lustau Oloroso Pata de Gallina (J.G Jarana). Relativt ljust brun färg: läder, umbra. Komplex, nötig doft med inslag av hav och tång, bränt socker, karamell. Fascinerande doft. Härlig, torr, komplex, eldig, nötig, intensiv smak, inte så fyllig men frisk och nästan lite salt. Lång, frisk, sakta borttonande eftersmak. 17.5p. En sherry utvecklas inte på flaska men håller å andra sidan ett bra tag. Denna, som inte funnits till salu på systembolaget, var helt underbar! Tack Bibendum!

Kommentar 20 maj -03: Nu finns denna flaska att köpa på beställningssortimentet!

25/10 Château La Nerthe 1996. Mellanmörkt röd med rödbrun kant. Mild, subtil, rätt diskret, örtig doft. Mild, rik, elegant och balanserad smak med mjuka tanniner och skaplig längd. Gott vin! 15p. Ingen stor årgång av La Nerthe, bör drickas nu.

26/10 Den stora höstmiddagen, årets vinupplevelse hemmavid.

Till förrätten, hemmagjord Tortelli alle Erbette efter Claudia Rodens recept:

Vintage Tunina (Jermann) 1997: Frisk, fruktig (bärig), bra doft. Härligt frisk, fräsch, äpplig smak med absolut balans, underbart fin och livsbejakande. 17p.

Trimbach Pinot Gris Hommage à Georgette Trimbach 1996. Sparrisliknande doft, tyvärr lite ofin i mitt tycke. Lång, fet, bra smak med rätt bra syra, lite för sparrisdominerad för toppbetyg. 15.5p. Några i sällskapet föredrog ändå detta vin framför det föregående.

Så vidtog den röda provningen:

Castillo Ygay Gran Reserva 1987. Knappt medelmörkt rödbrun. Härlig, kryddig, vaniljig doft med inslag av dill, röda bär, kola. Sträv, ung, lång smak med utvecklingsmöjligheter. Lång eftersmak. Smaken mjuknar efterhand i glaset. 16p.

Barca Velha 1983. Relativt mörkt rubinröd. Ganska diskret och knuten doft, ger inte så mycket. Rätt sträv, aningen rustik, ”gammaldags” smak, kommer sig efterhand och blir elegantare. 15.5p. En liten besvikelse. Trodde den skulle vara mer mogen än den var.

Barolo Sperrs (Gaja) 1988. Medelmörkt röd med liten rödbrun ton. En liten men märkbar källarton dominerar doften ( viss korkdefekt). Tämligen sträv, potent smak, mycket bra, härligt frisk, perfekt balanserad. 17p. Perfekt moget vin som kan sparas i ett par år till, åtminstone. Jag bortser från korkdefekten i poängsättningen.

Brunello di Montalcino, Livio Sassetti Riserva (Pertimali) 1990. Medelmörkt rödbrun färg. Fin, härlig, kryddig doft med dill, lagerblad och röda bär. Mycket sträv smak, fruktig, men alldeles för ung. Ändå mjuka fina tanniner av hög kvalitet och en smak som sitter i och sitter i. Blir kanonbra med ytterligare lagring (ca 5 år). 17.5p. Ett mycket sällsynt vin som få svenskar provat. Skeppades till Sverige i ynkligt liten kvantitet. Tyvärr var det inte färdigt att dricka. Kanske borde det ha dekanterats i god tid före provningen.

Château Cheval Blanc 1986. Lätt rödbrun, medelmörk färg. Härlig, kryddig doft, lite rotfrukter också. Bra, lång, fin, rik, ganska mogen smak, balanserad och integrerad. 17p.
Ett fint vin, och mina poäng är i nivå med Parkers, ändå hade jag kanske väntat mig lite mer av denna flaska trots allt. I Decanter har den fått beröm på sistone, och bedömts vara nästan i nivå med de bästa från denna årgång. Det verkar lite överdrivet.

Till huvudrätten, portionsbitar av ryggbiff och fläskfilé gratinerade med en blandning av gorgonzola, grädde och hackade torkade tomater, dracks förutom det som fanns kvar av provningsvinerna, även två högklassiga italienare:

Fontalloro 1995. Felsina Berardengas moderna chianti med en bra dos nya fat hade en härlig doft med mycket ek. Mycket bra, fin smak, ekig men också fruktig, balanserad, med bra längd. 16.5p.

Casalferro di Castello di Brolio 1995. Ricasolis super-vino da Tavola. Ekig, fruktig, bärig, fin doft med ton av mörka körsbär. Mycket bra, härlig, underbar smak med liten strävhet och kärvhet. Bra längd och rik, fin frukt. 17p. Som bäst nu.

Båda vinerna, men kanske speciellt det senare, passade med sin rika frukt mycket bra till de smakrika köttbitarna.