Vindagbok med vinprovningar, November 2003
1/11 Höstmiddag med vinprovning. Till förrätten "en särdeles purjosoppa" (Anna Bergenström), serverade jag två Chenin Blanc-viner från Savennières.

Château de Varennes 2000 . Tämligen gul. Ganska typisk doft med drag av bivax, honung och arrak. Ganska fyllig, bra smak med balanserad (men inte hög) syra och viss längd. 15p? Serverades för varm och dessutom hade jag ingen ro att sitta och analysera den (värdskapet gjorde sitt till).

Clos de la Coulée de Serrant 1993. Ganska gul med liten orange ton. Annorlunda och speciell doft som påminde om ett rött vin med lite köttiga inslag. Frisk, bra, ganska fyllig smak, med lång intensiv eftersmak som satt i länge. 16p? Även detta vin serverades lite för varmt, och mittsmaken därför betydligt sämre än avslutningen, vilket inte borde ha varit fallet annars. Men mycket intressant och egensinnigt vin...

Vinprovningen. Tema: 5 klassiska viner av 5 druvor, varav 4 från Italien.

Tignanello 1985 (Antinori). Medelmörkt röd. Typisk ton av sangiovese i doften med lite köttiga toner därtill, fin diskret fatton, drag av multnande löv etc. Fyllig, bra smak, lång och innehållsrik, fortfarande lite sträv med aningen kärvhet och bra längd. Långt, kraftfullt vin som imponerar med ungdomlighet och en slags urkraft! Alltså långt ifrån någon städad och polerad bekantskap...17p. Alla utom en medprovare trodde det var en 90-talsårgång.

Vigna l'Apparita 1990 (Castello di Ama). Relativt mörkt röd med blåton(!). Härlig doft med blåbär, vanilj och mognadstoner, efterhand plommon, undervegetation, russin, mylla. Bra, lång, sträv, kraftfull och rik smak, ännu lite sluten men med riktigt bra längd! 17p+ (ev. småningom 18p). Från den nästan helt tomma flaskan kommer det ett dygn senare en härlig doft av mjölkchoklad och röda bär!

Sassicaia 1990 (Tenuta San Guido). Relativt mörkt purpurröd. Ceder, cigarr, rostat kaffe och mörka, mörka bär i den sofistikerade doften. Lång, fin, bra smak med liten plommonton, fortfarande lite sträv och outvecklad. Lång eftersmak med viss strävhet. 16.5p+. Även detta vin kommer att utvecklas och bli bättre i flera år till, bör nog sparas ca 5 år, och förtjänar då troligen en högre poäng.

Barolo Cannubi 1990 (Marchesi di Barolo). Medelmörkt röd med viss brunton. Lite återhållen doft av anis, tjära och röda bär. Lång, bra, sträv, innehållsrik smak med fantastiskt lång eftersmak. Mycket tanniner! Kanon! 17p+. Borde vinna på ytterligare lagring.

Alion 1994 (Vega Sicilia). Mörkt purpurröd färg. Härlig, insmickrande, mycket fatbetonad, stor doft med vanilj, lakrits, eucalyptus, dill, mint, mörka bär. Bra, lång, kraftfull, ganska sträv smak, i övergångsstadium mellan ungdomlig frukt och mogen längd. 17p.

Tja, fyra yngre atleter och en lite sträv men kraftfull herre i övre medelåldern...

Till varmrätten som vi åt efter provningen, lammgryta med kanel och stjärnanis, drack vi:
Bosquet de Papes Cuvée Chantemerle 1995. Absolut harmonisk, fyllig, fortfarande fruktig, mycket bra smak, ja helt perfekt nu! 17p.

Côte-Rôtie 1995 (Guigal) Mycket bra! Riktigt, riktigt bra till maten, enastående trevligt strukturerad, elegant, lång, bra smak. 17p.

Analysen inte lysande här i slutet, men det brukar den ju sällan vara efter nio flaskor! En minnesvärd provning! Till desserten drack vi inget vin...


7/11 Två viner till kvällens ostar varav det ena snabbt korkades igen för senare ändamål.

Rumanot Dolcetto di dogliani 2001. Fruktig doft av riktigt mörka körsbär. Fruktig, syrlig, bra, mycket frisk smak med lite kärv avslutning. Trevligt vin till pasta och andra lättare italienska rätter. 13p.

Château de Campuget 1999. Relativt ljust röd med blåton. Fruktig, jordig, örtig doft. Fruktig, balanserad men lite tunn smak för att vara en Campuget, med örtig karaktär och syrlig eftersmak. Blir emellertid bättre i glaset med större fyllighet och får: 13p.

8/11 Diner Vinicole på Hotell Corallen i Oskarshamn. Vi åt en mycket god meny med utvalda och passande viner därtill. Tyvärr serverades vinerna i olämpliga glas, så deras dofter kom inte till sin rätt. Förrättens vita viner var dessutom alldeles för varma (det var ju inte precis något betygsprov i Munskänkarna detta; det enda tillfälle då det tydligen är comme-il-faut att servera vita viner lika varma som de röda) Efterrättsvinerna var inte heller riktigt bra tempererade. Undrar varför det ska vara så förtvivlat svårt att temperera ett vin rätt? Annars var maten av riktigt bra klass, vilket man hade rätt att kräva, med tanke på priset. Låter jag gnällig? Det är jag inte, men jag har höga krav.

Förrätt: Rökt tonfisk i skivor som carpaccio med creme fraiche, löjrom, en skiva lime och rucolaolja.  En högklassig inledning med härliga smaker som kontrasterade fint mot varandra, samt en läcker, köttig konsistens på tonfisken. Betyg: ****/*

Château Coucheroy 2002.  Ljust gröngul. Lite gräsig, lätt smörig, fatpåverkad doft. Bra, frisk, lätt fatig, fräsch smak med någon längd. Mycket god. 14.5p.

Jurassique Chardonnay 2002. Ljust gul, men lite mer färg än föreg. Lite bredare, men fräsch, aningen smörig doft med liten mineralton. Frisk, fräsch, fruktig, bra, ganska lång smak, med lång aptitretande eftersmak. Ger mersmak! 15p.

Huvudrätt: Pepparstekt hjortfilé med potatisgratäng, vinterprimörer (svartrot, palsternacka, rotselleri?) och lingonsky. Välgjort och mycket gott. Betyg: ****

Bonterra Cabernet Sauvignon 1998. Röd, knappt medelmörk färg. Svarta vinbär och läder i doften. Bra, fruktig, lite sträv, trevlig smak med viss längd. Kommer till sin rätt till maten, där den passar utmärkt! 15p.

Villa Mount Eden Old Vines Zinfandel 1999. Medelmörkt purpurröd/blåröd. Plommon, mörka bär och lite fat (vanilj) i doften. Riktigt bra smak med bra frukt, balanserad syra, lagom strävhet, liten nyponton, en trevlig och typisk jordton, samt en lite bränd fatton. Bra längd och intensitet. 16p.

Dessert: Mjölkchoklad- och muskotnötparfait med färska bär (hjortron, hallon, jordgubbe), passionsfrukt och persikocoulis. Smakade lyckligtvis inte muskotnöt, utan hade en fin, mild chokladsmak som gick suveränt ihop med de färska bären (hjortronen var snarast rårörda). Betyg: ****/*

Moscato d'Asti 2003 (Santo Stefano). Mycket ljust gul med små uppåtstigande bubblor. Mycket druvig, nästan söt doft. Druvig, bra, frisk, ganska söt, fin smak med trevlig karaktär. Pärlande. 14.5p.

Vecchioflorio Marsala 1998. Brunorange, fin färg. Nötig, karamellig, lite bränd doft. Nötig, trevlig, bra, ganska söt smak med viss eldig längd. Mycket trevligt vin, lagrat 3 år på fat. 14.5p. Uppfattade det inte så sött som jag tidigare har gjort.


9/11 Domaine du Vieux Telegraphe "La Crau" 1997. Ljust röd med någon brunton. Trevligt bärig doft med ton av hallon. Mild, bra smak med bra syra och lite tanniner som uppenbarar sig efterhand. Eftersmak med viss längd. Ett gott vin men ingen imponerande Ch' neuf. Senare, på kvällen, efter att ha stått flera timmar i flaskan, är det ett bättre vin, gott och välbalanserat med rätt bra längd och balans, fast ganska lättsamt och inget stort djup. 15p.

14/11 Vad är detta? Tät, purpurröd färg, riktigt mörk. Elegant, bärig, ekig doft med ton av svarta vinbär, björnbär, läder och en syrlig, aningen volatil ton. Mycket välbalanserad, rund, mjuk smak men småningom lite volatil med tydlig syra. Jo, Sportolettis Assisi Rosso 2001. Efter två omhällningar på flaska, den senaste flaskan dessutom inte fullständigt fylld, så hade den börjat att oxidera, men var fortfarande god. Och kvaliteten var omisskännlig. Inte så dum till pizza.

15/11 Berardenga Chianti Classico 1997(Fattoria di Felsina). Medelmörkt röd. Elegant doft med ton av mörka körsbär och mocca. Elegant, knappt medelfyllig men rätt lång smak med bra struktur; lätta men goda tanniner, ganska frisk syra och viss längd. 15p.

16/11 Errazuriz Chardonnay Estate 1999. Rätt ljust gul. Fruktig och fatig doft med ton av ananas, äpple och fat. I smaken dominerar frukten men fatkaraktären är påtaglig och gör frukten nästan söt. Avslutningen är dock torr. Trevlig intensitet och någon längd i detta lättdruckna, runda och fruktiga vin. 14.5p. 86:- Best.sort.

18/11 Tjolöholms slottsvin 2000 (blint). Röd färg, drygt medelmörk. Bärig doft; mineral, röda bär, lite jordighet, nästan en plommonton. Rätt kraftfullt, eldigt, ganska långt i smaken, men inte så strävt, snarare ganska mjukt. Lite obalanserat, men ändå ett gott vin. Zinfandel/Primitivo? 13.5p. 69:- Best.sort. Gick mycket bra till smakrika hårdostar.

21/11 Tre viner till vår bemärkelsedag (22 år sen vi träffades!). Att det blev så många berodde på att de alla tre var besvikelser!

Chateau Musar 1990. Brunröd färg, ljus. Tråkig doft utan frukt, men med syra. Smaken någorlunda okej så länge man inte sväljer. Då framträder en oxidationssyra som gör vinet odrickbart. 13 år gammalt och dött! Är det Musar det?

Vosne-Romanée 1990 (Mongeard-Mugnerot). Ljus färg. Ingen inspirerande doft, men med en hallonton som snabbr övergår i mer mogna toner. Smaken har bra syra men rätt dålig frukt som börjar blekna bort. Eftersmaken känns tom. Borde ha druckits för 3-5 år sedan (jag hade en flaska till som jag drack vid den tiden). 12p.

Château La Nerthe 1999. Röd färg. Förvånansvärt diskret, sluten doft med någon örtighet. Smaken är slute och ogenerös. Inte särskilt sträv men med knuten, tråkig frukt. Bara värd 12-13 p i nuläget! De sista klunkarna visar att det finns mer som ska komma, men det sitter långt inne... Detta vin lovordades väldigt både här hemma och internationellt när det släpptes för något år sedan. Nu definitivt i tunneln!

22/11 Kvar från en flaska Chablis 1:e Cru Beauroy 1999 (Brocard) från september (se 14/9) fanns en lite skvätt. Så här smakade den nu: Diskret doft av grönt äpple. Kraftfull, ganska stram, bra smak med rätt hög syra, grön frukt, rätt mkt extrakt och koncentration; idag lite svårtillgängligt utan mat men frukten kommer fram när vinet blir varmare. Till maten (ugnskokt lax med syrlig gratängsås och grönsaker) smakar det mycket bättre! 14.5p.

Sancerre "Les Baronnes" 2001 (H Bourgeois). Mycket ljust gul. Lätt gräsig doft, inte så uttrycksfull. Mycket bra, lite grön, fruktig, fin smak med viss längd och eftersmak med ton av gröna bönor. Den blir ännu bättre med luftningen under måltidens gång och smakar som bäst när maten ätits upp. 15 - 15.5p.

23/11 Till min höstgryta med högrev, lök, svamp, morötter, fransk senap, tomatpuré mm dracks ett rhonevin, närmare bestämt en Crozes-Hermitage 2000 från Guigal. Medelmörkt purpurröd-blåröd. Peppar, örtkryddor, mörka bär i doften. Ungt fruktig, mörkbärig, ganska mjuk men fyllig smak med rätt bra längd. 14.5p. Möjligen värd ytterligare en halv poäng på slutet. Kan nog lagras med framgång i 1-2 år.

28/11 Warvick Trilogy 1993. Moget rödbrun, knappt medelmörk färg. Mogen doft av läder, kompost, våt hund och lite mogen frukt med drag av svarta vinbär. Lätt syrlig, mogen, något fragil, mjuk men frisk smak med viss fruktighet, trevlig och fortfarande rätt vital trots allt. 14p.

29/11 Lucilla Farnetella 1999. Röd, knappt medelmörk färg. Bärig doft (bl a blåbär, bjärnbär) med liten integrerad vaniljton. Bra, fruktig smak med rätt markerad syra, men bara lätta tanniner. 14p.

30/11 Chateau Leoville Poyferré 1983. (Knappt) medelmörkt rödbrun. Först vagt kolaaktig doft, men också ceder, fat och viss mogen fruktkaraktär. Mjuk, balanserad, stilfull och bra smak med fortfarande rätt vital frukt. Utvecklar sig med luftning och blir fruktigare och längre i smaken. Stilfullt men inte riktigt högklassigt vin som har börjat blekna. 15.5p.