2/4 Aprils första helg inleddes med ett ständigt skjutsande av barnen hit och dit på fredagskvällen. Jag fick dricka mitt vin själv till middagen, Inger fick vara torrdocka. En rioja som fått sina år i källaren fick det bli till fläskkarrén:

Mayor de Ondarre Reserva 1994. Relativt mörkt rödbrun. Ganska riojatypisk, men rätt kraftfull doft med ton av mörka bär och amerikanska ekfat (söt vanilj, nu nedtonad men fortfarande tydlig). Bra, inte särskilt fyllig, men koncentrerad och lång smak med bra fruktighet och lätta tanniner. Ganska låg syra gör vinet kanske aningen klumpigt, i vart fall inte elegant. 14.5p. Moget, men kan sparas ytterligare, om man så önskar.

3/4 Le Poiane 1999 (Bolla). Knappt medelmörkt röd. Fint fruktig doft med blandade röda bär och lätt fatton med en aning av vanilj. Välbalanserad, fruktig, saftig, frisk och rätt koncentrerad smak med god längd. 14.5p. 99:- Denna trevliga Valpolicella serverades till stekt fläskkarré med ris och ugnsrostade grönsaker. Det passade mycket bra.

4/4 Italienprovning, Munskänkarna. Vi hade bjudit in en föreläsare från Enosvezia, Lasse Tovman, som visade sig representera firman utan att vara delaktig i den. Så vi fick inget veta om hur det är att vara vinimportör. Men vinerna var goda. Och maten var god. Provningen var öppen för min del, eftersom jag hällde.

Costera 2002 (Argiolas). Medelmörkt röd med lätt blåton. Fruktig doft med lätt sötma, viss honungsaktig/bivaxliknande ton, blommighet snarare än örtighet, inte olik en Ch'neuf. Lite örtig, rätt sträv och en aning rustik smak med lite torra tanniner som dock mjuknar när värmen stiger i glaset. 14p. 99:-. Cannonau heter druvsorten, identisk med Frankrikes Grenache och Spaniens Garnacha. Sardinien har sedan länge varit spanskinfluerat.

Rubrato 2001 (Feudi di San Gregorio). Medelmörkt blåröd. Rätt återhållen doft med viss kryddighet. Välbalanserad, fruktig, aningen kryddig, lång, bra och fyllig smak med värme och balanserad tanninhalt. Ett bra vin. 15p. 119:-. Ett trevligt vin av den allt mer populära Aglianico-druvan.

Cúmaro Rosso Conero 2000 (Umani Ronchi). Ganska mörkt blåröd. Tydligt rostad doft med inslag av kryddor och ceder. Ganska kraftfull, lång, balanserad smak med viss kryddighet, bra längd och viss elegans. 15.5p+. 149:- Ett vin som bör vinna på lagring. God idag men värd att prova igen om 2-5 år.

Poggio Valente 2000 (Le Pupille). Ganska mörkt blåröd. Först mycket återhållen, knuten doft, men kryddor och mörka bär uppenbarar sig senare i glaset. Lite lättare och elegantare, men lång och harmonisk, lite sträv, bra smak. Mycket bra längd, påtaglig elegans. 16.5p+. Lite knuten i mellansmaken idag, men här finns mer som ska komma. Lagra 2-5 år. Obs att detta inte är årgång 2001 som lanseras i normalsortimentet nu i april, utan detta vin återfinns i beställningssortimentet (snart slutsålt?).

Barolo Vigna La Rosa 1998 (Fontanafredda). Medelmörkt röd med viss blåton. Först knuten i doften, men avslöjar efterhand en underbar rosendoft, men även en del röda bär. Idag inte så kraftfull i smaken, men eftersmaken är lång, kvardröjande och mycket sträv, visar att här finns potential. 16p+.

Matvin: Eremo 2001 (Fontanafredda). Medelmörkt röd. Lätt kryddig doft. Bra, välbalanserad, ganska lång, ren, fruktig, bra smak med drag av tobak. Mycket god. 14p. 89:-

5/4 Château La Nerthe 1999. Jag smakade på den flaska som provades i höstas (21/11) och då var nästan odrickbar; nu hade den tilllfrisknat och visade kvaliteter som jag visste fanns. Dock för ung för att dricka ännu. Kraftfull, kryddig, örtig, bärig (röda bär), nästan essensartad doft, packad med frukt, lite onyanserad idag. Rik, fruktig, ganska sträv smak, med söt, lite örtig fruktighet. Fortfarande lite otillgänglig i smaken, men visar tydligt sin potential idag. Ingen märkbar fatkaraktär, ovanligt i moderna högklassiga viner. 16p+. Lagra 3-6 år för att komma ur "tunneln" som vinet är i för närvarande.

6/4 Pesquera crianza 1995. Upphälld på halvflaska 26/10-03: Medelmörkt röd med lätt brunton i kanten. Kaffe och kryddor i doften. Lång, bra, välbalanserad smak, lite sträv, inte längre så fruktig, men med lång, kvardröjande och fatbetonad eftersmak som verkligen är nöjsam. 15p. Har blivit lite mer onyanserad sedan sist, hade annars kunnat få ännu högre betyg.

8/4 Skärtorsdagskväll och fyra dagar ledigt efter ännu en vecka "i paradiset". Vi gjorde en riktig svamprisotto på risottoris med stekt lax till. Gott! En fin chardonnay fick ackompanjera. Tyvärr var den lite onyanserad idag, inte alls som när vi provade den på Munskänkarna i höstas

Velich Apetlon Chardonnay Darscho 2000. Mellangul färg. Fatig doft med lätt rostning och inslag av päron och vanilj. Rätt kraftfull, fatig smak med viss längd, inte riktigt integrerad fatkaraktär. 15p+. 176:- Det här vinet kan bättre! Se länk ovan.

Jag köpte en flaska billigt vitt härom dagen, för att hälla i såser etc. Jag hade bråttom och tog första bästa flaska. Att det inte var världens bästa vin framgår av följande provningsreferat av vinet som hälldes i risotton...

Chatelle Val de Loire. Nästan vattenklar färg. Svag men inte oangenäm doft, småningom tydlig citruston. Lätt, frisk, syrlig, ren men tunn och snål smak, med vass avslutning. 8p. 49:-

9/4 Lammtunnbringa var det enda som kunde uppbådas i form av lamm till långfredagsmiddagen; grillades i ugnen, man fick bryta sig in till de köttstrimlor som fanns under bindväv och revben; pojkarna uppskattade det inte, men vi andra tyckte det var komiskt) Till detta drack vi en fyllig och mycket god:

Brunello di Montalcino (Castiglion del Bosco) 1997. Medelmörkt röd med lätt brunton. Harmonisk, kryddig doft med visst sangiovesestuk. Välbalanserad, fyllig, mycket bra smak, mustig och rik, med lång eftersmak och mjuka tanniner. Jättegod! 16p. 189:- Drickes nu.

10/4 Vin till påskbord? Jodå, det går! Vi hade senapsgravad strömming, två sorters sill, ägg med löjrom och rödlök, prinskorv, Janssons frestelse, sallad. Till detta? Jo, en riesling med bara en aning, aning sötma:

Würzburger Stein Riesling Spätlese 1998 (Bürgerspital zum Heiligen Geist). Ljust gul. Mineralbetonad doft, rielingtypisk med lätt petroleum-/skifferton. Bra, välbalanserad, behaglig, men inte fruktbetonad smak, med bra mineralton och fin syra med viss längd. Harmoniskt, moget. 14.5p. 129:-

11/4 Chateau Musar 1988. Mycket mogen färg, ljust brunorange. Syrlig, mogen doft med stallton, mycket mogen frukt, läder. Mogen, lite syrlig, harmonisk smak med balans, viss eldighet och skaplig längd. 15p. Denna årgång av Musar är mycket mogen nu och flaskvariationen är stor. Vissa flaskor är helt passé, men denna var bra.

12/4 Castello di Bossi Chianti Classico 2000. Tät, blåröd, mörk färg. Doften till en början knuten, med aningen viol, öppnar sig småningom med mörka körsbär och lätt fatton, lite krämig. Rätt kraftfull, bra, men fortfarande lite outvecklad smak. Har en del tanniner, känns "seriös" och lagringsduglig (2-5 år) med visst djup, bra frukt och längd. 15p+. 

15/4 Château des Erles, Cuvée des Abrigans 2001. Knappt medelmörkt purpurröd. Ung, fruktig, ren, korrekt, okonstlad doft med viss örtighet. Smaken är rätt saftig, örtkryddig (kumarin) och balanserad med viss längd. Ett trevligt, opretetiöst matvin som drickes nu. 12.5p. 69:-

16/4 Drack detta vin (se igår) också idag, till fredagspizzan. Det gick bra ihop, men jag hade ingen anledning att revidera min uppfattning om vinet. Opretentiöst utan djup.

17/4 Till moussaka blev det två italienska viner. San Lorenzo Rosso Conero 2000 (Umani Ronchi). Medelmörkt purpurfärgad. Mjukt kryddig doft med inslag av mörka körsbär och viss fatkaraktär. Välbalanserad, mycket bra smak med viss längd och mjuka men rätt skapliga tanniner som ger lite strävhet. 13.5/14p. 75:-

Val delle Rose Morellino del Scansano 1999. Ganska mörkt röd. Karaktärsfull doft med svarta vinbär, mörka körsbär, kryddor och rostat kaffe. Bra, ganska lång smak med långa, härliga, lite "mjuktorra" tanniner ooch balanserad fruktighet. Bra balans men bör drickas nu, blir inte bättre med lagring. 14.5p. 129:-

18/4 Ikväll har jag haft en fantastisk provning med Munskänkarna, en s k specialprovning, där vi provade sju Hermitageviner och en Côte-Rôtie, av årgångar som sträckte sig från 1999 och tillbaka till 1986. Den genomsnittliga kvalitetsnivån var mycket hög, en höjdarprovning helt enkelt!

Hermitage 1999 (Guigal). Tätt purpurfärgad. Massiv frukt, björnbär i doften, efterhand mer komplex med luftning. Kraftfullt fruktig, sträv, lång, bra smak med klar potential. Lång, varm eftersmak. 17p+ (men idag outvecklad). Årg 2000 finns i BS, kostar 475:-.

Hermitage La Chapelle 1997 (Jaboulet). Relativt mörk, röd färg. Bra doft, fortfarande ung, mycket komplex, tät; björnbär, choklad, svamp, nötter, plommon, kryddor. Blir bara bättre i glaset. Tät, kraftfull, balanserad, mycket lång, riktigt lovande smak. 17.5p+. Den mest berömda hermitagevinet. Årgångarna 1998 och 2000 finns på bolaget och kostar 590:-.

Hermitage Cuvée Marquise de La Tourette 1995 (Delas). Drygt medelmörkt rödbrun. Kompakt, fruktig doft med inslag av vilt, kryddor, viol, mörka bär, peppar. Fortfarande ung, sträv, lite knuten och ogin i smaken, men har bra längd. 16p+. Är i "tunneln" nu, så lagra i minst 2 år. Detta vin kan sparas i kanske 6-8 år.

Hermitage 1992 (J-L Chave). Medelmörkt brunröd, ser äldst ut av samtliga viner. Mycket komplex, spännande doft med inslag av blommor, björnbär, viol, lakrits, tjära, plommon, höstskog och gummidäck, utvecklas i glaset. Smaken är lite tunn och fragil, men ändå lång och bra. 16.5p.(15p för smaken, 19p för doften). Efter en stund i glaset börjar vinet falla sönder, efter en dryg timme är det stendött!

Côte-Rôtie 1995 (Chapoutier). Lätt rödbrun, medelmörk färg. Underbar, elegant doft; blommig, viol, peppar, mörka bär. Lite lättare, elegant, något sträv, men lång, bra, fin smak. 16.5p. Perfekt idag.

Hermitage Monier de La Sizeranne (Chapoutier) 1990. Relativt mörk, rödbrun färg. Härlig, mycket fruktig doft med tydlig ton av blåa plommon, som dominerar, efterhand även multna löv, peppar, choklad, chark. Mycket bra, men ännu inte helt utvecklad smak. Har längd. 17p+.

Hermitage 1988 (Guigal). Drygt medelmörkt rödbrun-brunröd, mognare än föregående. Mogen, höstlig ton i doften, svamp, löv, lite köttig, läder, stall. Fortfarande bra, lite sträv smak med mognad och inte längre så framträdande fruktighet. 16.5p.

Hermitage La Chapelle 1986. Brunröd, ganska mörk färg. Underbar, mogen doft med svamp, källare, tjära, fjolårsgräs, rökt korv; härlig, liknar en mogen Barolo! Mjuk, mogen, mycket bra smak med fin fruktsötma; harmonisk, lång, finstämd. Jättegod! I detta glas också en del tanniner p g a upprörd fällning. 17p. Drickes upp.

Om man ser till den här provningen försvarar La Chapelle sin ställning som ett av världens mest förnäma viner. Kanske inte i kraft av sin alltid pålitligt höga kvalitet, för kvaliteten växlar en del mellan årgångarna. Men vinet har för det mesta en fantastisk komplexitet och terroir-känsla som kommer med lagring, och även en mellanårgång som 1986 är ett underbart vin.

22/4 Avante-Garde Pinot Noir 2001. Ljust purpurröd. Fruktig, men också ganska robust örtig, lite kryddig doft, inslag av röda bär. Rätt yppig, men inte så koncentrerad smak, någon längd med örtig och fruktig eftersmak, ganska mjuk och god men lite robust. 13.5p. 99:- Ingen elegant Pinot-karaktär, men vad ska man begära till det priset?

23/4 Min far hälsar på oss i några dagar. Till den ädelostgratinerade makrillen på bädd av förvälld mangold och mjukstekt lök ville jag därför bjuda på två verkligt goda vita viner. Druva? Chardonnay fick det bli, eftersom jag inbillade mig att den smakrika och rätt gräddiga rätten behövde ett "brett" och smakrikt vin med fatkaraktär. De här två exemplen hade dessutom en bra syra, vilket var desto bättre.

Landmark Overlook Chardonnay 2000. Mellangul färg. Smörig, fruktig, lätt kryddig doft med nötiga inslag. Lång, mycket bra, välbalanserad smak med rätt frisk syra, fin längd och t o m en nyanserad avslutning med lagom mycket ek. Mycket gott! 16p+. 229:- Utan att vara vansinnigt karaktärsfull är detta en riktigt god, välgjord chardonnay av hög klass.

Meursault Charmes (Drouhin) 1996. Mellangul färg med lite grön ton. Reduktiv, knuten, lite kryddig doft. Bra, välbalanserad smak, men lite blek och knuten. Lång eftersmak dock, rejält lång faktiskt. Med ökad temperatur i glaset förbättrades smaken klart (vinet var alltför kallt först). Ändå en lätt besvikelse relaterat till priset och appellationen. 15.5p+.

24/4 Till den ugnsstekta kycklingen blev det en god Valpolicella.

Musella Valpolicella 1998. Relativt ljust röd med någon blåton. Fruktig, mjukt bärig doft med ton av röda körsbär, lite vanilj och en aning mandel. Frisk, syrlig, fruktig, välbalanserad och bra smak med viss längd och finstämd avslutning. 14.5p. I dagarna släpps årgång 2000 av det här pålitligt goda och prisvärda vinet (22944; 114:-)

25/4 Till en skinkstek i ugn med en läcker sås på lök, svamp, äpple och plommon, gjord på Creme Fraiche och kalvbuljong, drack vi en bättre bordeaux:

Château Lagrange 1989. Lätt rödbrun, ganska mörk färg. Bra, rättfram, fruktig, ganska kraftfull doft med integrerad fatkaraktär, ton av mörka bär/svarta vinbär och lite ceder. Doften går igen i smaken, som är ganska kraftig, rättfram och fruktig, lång och bra, med skaplig balans och måttliga tanniner. Riktigt bra längd och bra frukt. Tyvärr saknar den komplexitet och är stilfull och kompetent snarare än spännande. Tål lagring i åtskilliga år, men kan den verkligen utvecklas mera? 15.5p.

29/4 Jag sitter och smuttar på Systemets senaste sherrytillskott, den Lustautappning som kallas Palo Cortado Peninsula. Den har en vackert guldbrun färg, en nötig och lite bränd doft med viss komplexitet, och en eldig, rik, aningen robust, men samtidigt mycket tilltalande, lång smak. Mycket god sherry som inte kan jämföras med de allra bästa, men som ändå har massor av karaktär för priset. 15.5p.  Jag sitter och längtar efter vaniljglass, och tar därför lite glass till sherryn. Det går riktigt bra, faktiskt, de nötiga aromerna i sherryn harmonierar väl med glassens vaniljtoner och sötma.

30/4 Valborg firades hos våra vänner Sven-Olov och Marie-Louise Fransson. De bjöd på kyckling omvirad med parmaskinka och en smördegsbakelse med diverse goda ingredienser på; lök, parmesanost. Till detta fick vi italienska viner som provades blint:

Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon 2002. Mörkt plommonfärgad. Intressant doft med plommon, mörka frukter, rök, örtighet och kryddor. Associerade till den kvarsittande doften av majbrasa i en ylletröja. Kraftfull, rik, lite sträv smak med bra fruktsyra, skaplig längd och eldighet. Lite rustik men koncentrerad i smaken. 14.5p. 79:- Vilket prisvärt vin! Torde passa alldeles utmärkt till sommarens grillning. Väldigt mycket smak för priset!

Masi Campofiorin 2001. Medelmörkt rödbrun. Doften först obestämt varm, inte så fruktig, men vinner på att stå i glaset, får senare en fin fatkaraktär med både viss rökighet och viss kryddighet. Smaken känns mogen och rätt sträv men saknar till en början frukt som den dock får efterhand i glaset, och känns slutligen balanserad och rätt elegant. 14p. 99:- Det här vinet skulle nog ha vunnit på att serveras lite svalare än den rumstemperatur vi hade (vilket gäller alla viner). Väldigt utvecklad för att vara en så ung Campofiorin. Detta vin har en notorisk flaskvariation, vilket jag tycker kvällens flaska är ett exempel på.

Villa Antinori Chianti Classico 2001. Mörkt röd. Behaglig, tungt fruktig doft med mörka bär, spec. svarta vinbär, viss jordighet, viss rostad ton. Elegant, tämligen sträv, nyanserad, bra smak med bra syra, viss längd och bra, plommonaktig frukt. 15p. 119:- En Villa Antinori som helt har bytt stil i.o.m. denna årgång. Nu har den fått en internationell barriquestil som svårligen kan härledas till Chianti om man blindprovar. Men god är den!